Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
sterås). Voteringen antog Petrés förslag med 40 emot 13.
Och slutligen beslöts att företaga hufvudfrågan den 21. (Den
19 gaf talmannen middag för ståndet).
I Bondeståndet upptogs plenum den 18 af skriftliga
anföranden, alla emot förslaget, utaf Håkan Petersson, Jöns
Månsson, Petter Qabrielsson, And. Pehrsson, Magnus Månsson (från
österg.), Bengt Gudmundson, som anställde utförlig kritik;
Per Nilsson, Nils Strinnlund, som i en qvick och lekande ton,
enligt den mannens sed och utmärkta förmåga, gaf mustiga
slängar icke blott emot förslaget, utan ock emot de konungens
rådgifvare, som varit dess upphofsman; 01. Persson, Per
Pålson, And. Erikson (fr. Elfsb.) och Nils Anderson från Skåne.
Petter Carlson och Olof Månsson yttrade sig muntligen,
likaledes emot. Vidare, på e. m., Joh. Johansson (fr. Örebro),
Tobias Lind, Pettersson (fr. Jönköping), Svartling. Gustaf
Pettersson, Petter Mårtenson, Johannes Johanson (fr. Jönk.), Joh.
Johanson (fr. Gefleb.), 01. Larsson, Bergström, Gezelius, Liss
Lars Olsson, Johannes Olsson, Joh. Johanson (fr. Österg.),
Kylander, Christen Anderson och Joh. Nilson (fr. Skåne), Erik
Christenson, Per Hansson, Olof Anderson och Medin. För
förßlaget talade endast: Sahlström, Nils Pehrsson, vice
talmannen Zetterberg, Matts Pehrsson och Berg. Voteringen
förkastade förslaget med 87 emot 18. — Hos Adeln talade denna
dag för forslaget frih. Sprengtporten, statsråderna v.
Hohenhausen och Günther, W. F. Dalman, Aminoff, grefve
Anckarsvärd, B. Bibbing, G. M. Stàernsvärd, frih. Hugo Hamilton,
hr Aug. Anckarsvärd och L. J. Hierta; men emot
detsamma friherrarna Jacob Cederström, J. Alströmer och C.
Åkerhjelm, grefve Erik Sparre, assessoren Weidenhjelm,
Ceder-skiöld, som icke ville omstörta samhällsskicket, Edenhjelm, som
ansåg förslaget vådligt för konungamakten, och Hartmansdorff
som ville uatt svenska folket skulle se, att en
representationsförändring, grundad på allmänna val, aldrig skulle gå igenomu:
hade 1840 års förslag blifvit antaget 1844, skulle det
tillämpats 1848, och hvad kunde då icke hafva händt under de
oroligheter, som då voro för handen? Aldrig har Sveriges för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
