Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
allmänna lugnet i fara. Polisundersökningarne hafva gifvit den
fullkomligaste dementi åt denna föreställning. De hafva för
det förvånade folket ådagalagt, att vanliga gatuuppträden
kunna, genom mindre välbetänkt behandling, bringa tvenne
statsmakter ur den aktningsbjudande position, som den lugna
medvetenheten och pligtkänslan aldrig öfvergifva. De hafva
förvandlat nyssnämnda oroligheter till det mest fullständiga fiasco."
Vidare ogillade han den politik, som svenska regeringen följt
med afseende å Danmark, i första rummet "det i svenska
riksdag8annalerne oerhörda sätt, hvarpå Kikets Ständer år 1848
behandlade frågan om anslag till krigsrustningarne" och att
"de lidelser, som då tycktes hafva fattat regeringen,
meddelade sig åt ständerne." Dessa oklara begrepp följde honom
äfven i frågan om Danmarks och hertigdömenas ömsesidiga
rätt: han talade om hertigdömenas "frihetskamp44 mot
Danmark, under det att andra funnit frihetssträfvandet mycket
mera utveckladt på danska sidan; han klandrade svenska
truppernas öfverförande till danska staterna utan föregående
krigsförklaring, oaktadt ’ folkrätten icke medgifver inblandning i en
annan stats inbördes tvister44, liksom visste han icke att
danske kungen sjelf begärt Sveriges mellankomst; och han sade
att vi derigenom "ådragit oss de tyska staternas rättmätiga
hat", ehuru det just var till vår regering, Preussen vändt sig
med begäran om bemedling. Slutligen kallade han 1848 års
beslut "en oförsigtighet, större än de politiska öfverilningar,
hvarpå yåra tideböcker lemna exempel44; och sade mystiskt
att han "icke vill uppehålla sig med en skildring af de vida
verksammare medel, som kunnat till Danmarks hjelp af vår
regering vidtagas, utan att blottställa Sveriges ära och utan
att förbise dess sannskyldiga nytta*; och tyckte att Sverige
vid detta tillfälle bort söka afvärja "Sundska tullens lika
förtryckande som förnedrande ok." — Man kan begripa, till
hvilken grad ett sådant anförande skulle uppreta konungen, och
begripa att artikeln slutade med löftet att åter "hafva honom
i åtanka, då han åter alltför mycket faller in i det löjliga."
Mina Samtida. V.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
