Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
väga". Dagen derpå höll Fritz Jensen från Christiansand ett
föredrag, hvari förordades religionsfrihet, valrätt för hvaije
myndig man, nationaluppfostran så att barnen från sjnnde till
trettonde året tvingas till en lika beskaffad uppfostran i
statsskolor; embetsmannacorpsen inskränkes och stående arméen
upphäfves, så långt ske kan. Derefter afhandlades ett
komitéför-slag till förändringar i grundlagen. Den 3 Augusti
afhandlades arbetareföreningarnes politik, hvarvid åtskilliga
anmärkningsvärda yttranden falides. På första frågan: hvilken
statsförfattning vore önskligast, i fall allmän rösträtt icke erhålles?
svarade komitén rent ut: "då vore envåldsmakten att föredraga
framför hvarje annan". Talaren, förmannen Bernhard Hansen,
framhöll det myckna goda, landet skulle ernå, genom att
makten lades i en styrelses hand, som sjelf måste finna sitt
synnerliga intresse deri, att landet ginge framåt i alla riktningar.
Tidsandan skulle nog förhindra all egentlig despotism. Men
Peder Eversen från Thelemarken protesterade emot hvarje slags
envåldsmakt, och "hade verkligen bättre tankar om Thrane",
än att han skulle på allvar försvara en regeringsform, som för
hvarje norrman har så sorgliga och dyrköpta hågkomsterNu
steg Thrane upp, att försvara sig: "Han vore aldrig rätt ense
med sig, om hvilken regeringsform är den bästa. Men att
den konstitutionela är den sämsta, det vore afgjordt, och
isynnerhet så länge den icke innebär allmän rösträtt. Fattigdomen
är aldrastörst i de länder, som längst egt en s. k. fri
författning, hvaremot folkets tillstånd varit bäst uti absoluta
monarkier, och det är ju klart att det måste blifva mycken
fattigdom i länder, der grundlagarne formligen förklara penningen
vara den maktegande intelligensen". Om folket frivilligt valde
en envåldsherre, är klart att det också måtte kunna till sin
trygghet betinga sig nödiga garantier (tryckfrihet,
församlingsrätt, afskaffandet af stående armé, införandet af borgargarde) ...
Han ville alltså blott en ny sorts anarki.
Mot slutet af året 1850 skedde djerfva försök af
arbetareföreningar att emotsätta sig lagens bud; t. ex. af Tomter sockens,
hvilken efter föregående öfverläggningar och formligt beslut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
