- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
163

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

XX.

Stora skuggor.

Adam Oehlenschläger †. — Sir Kobert Peel †. — Hertig Adolf
Fredrik af Cambridge †. — Zacharias Taylor †. — Ludvig Filip †.
— iSrnst August af Hannover † — Carl den Tolftes minnessten i
Stralsund. — Öfverste Hammarskiöld 1850 om grefve Fersens mord
1810. — Dödsdomen öfver Jesus. — Den falske Christus, 1850. —
Republikansk treenighet. — Jesuiternas anagramm öfver Martin
LutherB namn. — Ett apokryfiskt nya testamente. — Vidskepelsens
skuggor. — Den stjernlösa söndagen i svenska almanachan 1851. —
Smålandsflickornas och andra folksägners politiska profetior för åren
1846—1851. — Slocknande svensk nationalitet oeh språk på Runo,
på Dagö och i sydryssland, vid Dniepern. — Afskedsbref från den
svenska kolonien i dep. Cherson, 1849, på ett döende svenskt språk.

Professoren vid Köpenhamns universitet, danska
konferensrådet Adam Oelenschlæger — "skaldekonungen", eller såsom
Tegnér sade 1829, då han på parnassen i Lund lagerkrönte
honom:

"Tronarfvingen i diktningens verld, ty thronen är Goethes" —

född den 14 November 1779, öfvergick till en bättre verld
den 20 Januari 1850. Budskapet om hans död gick klagande
öfver hela Norden och väckte lika sorg och lika saknad.
Ingen af de då lefvande skalderna ansågs kunna intaga det
högsäte, han lemnat ledigt. Men med smärtan öfver hans
förlust förenade sig den mildrande känslan af hans stora och
sällsporda lycka: efter en lång lefnad, rik på odödliga arbeten,
rik på beundran och beröm, rik på vänskapens glädje fick han,
liksom vännen Thorwaldsen, gå hädan i full lifskraft och
själsfriskhet, utan att hafva sett ett enda af sin lagers blad vissna.
"Som han at leve —lykkedes kun Faa, som han at hedres —
blev end færre givet, som han at sjunge — vil fast ingen
naae, som han at dö — kun værdig gjör til Livet." Beskow
skref:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free