Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
August burit Englands krona, hans energi och jernvilja haft
ett större svängrum än det lilla Hannover. För demokraterna
var han i lifstiden en stor och ledsam skugga öfver deras
förhoppningar, för de mera konservativa hörde han efter döden
otvifvelaktigt till Europas "stora skuggor".
Äfven svenskar hafva kastat stora skuggor i Tyskland.
Den 27 September 1849 begagnade sig kommendanten i
Stralsund af general Wrangels dervaro, för att återupprätta Carl
XII:s minnessten, med stor ståt. På det ställe helt nära
Frankenthor, som nu åsyftades, fanns vid tiden för Stralsunds
belägring 1715 en gammal fastningsport, som förde till det
frammanföre liggande hornverket; i dennes inre venstra vägg
befanns en nisch; i denna höll Carl, efter blodigt dagsverke,
sin korta rast under belägringen, sådan han gick och stod,
"med stöflor och sporrar på". Stralsunds borgare ansågo denna
plats såsom en helgedom, och då konungen 1718 stupat vid
Fredrikshall, läto de förse nischen med ett jerngaller, och
deröfver fasta en minnessten, på hvilken stå dessa ord: "Sveriges
konung Carl XII hade här sitt vanliga nattläger då Stralsund
belägrades af 3 konungar, från den 19 Oktober till den 22
December 1715". Stenen, omkring hvilken löper en något
öfver 3 tum bred rand, är nära 7 fot lång och 2’/2 fot bred,
i svenskt mått. År 1809 förstörde fransmännen Stralsunds
fästningsverk och äfven den gamla porten; men borgarne buro
i tysthet stenen upp på rådhuset och nedlade honom der. Nu
1849 anmodades "fader Wrangel" att förse stenens underlag
med första murbruksslefven; hvilket han ock verkställde med
varma ord om sin glädje häröfver och sin sympathi för Sverige,
hvarvid han anmodade svenska konsuln (Fabricius) att anmäla
denna restaurationsfest för sin konung och försäkra honom att
Preussen i detta monument städse skall med vördnad ihåg*
komma den oöfverträffade själsstyrkan och det orubbliga modet,
äfvensom den höga aktning för svenska nationen, som till
preus-sarne gått i arf. Festen slöts med en dundrande
högtidsmåltid. Antecknaren af dessa rader var några få år derefter inne
i den caponnière, uti hvilken stenen inmurats och hvilken för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
