Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
181
och Wingåkerboers; folkkarakteren bevarade ännu försigtighet,
kraft och beslutsamhet, tystlåtenhet, frihetssinne, öppenhet,
ärlighet och pålitlighet, hvarigenom de eminent och evident
skiljde sig från de dem omgifvande Letter och Liver;
rekrytering ålades dem aldraförst 1798, men för hvar och en som
utskrefs, betalade det lilla landet genom sammanskott
lösesumman (vanligen 1000 silfverrubel); blott en enda hade
godvilligt underkastat sig rekryteringen, men han straffades med
allmänt förakt och evig förvisning. — På Dagö fanns också
en liten svensk befolkning. Föreståndaren för kretsskolan i
Hapsal, Bussvurm, hade påträffat en gammal göthisk saga,
troligen från 1100-talet, enligt hvilken kämpen Thielvars
afkomlingar, under stor hungersnöd, dragit ut från hemmet till
en ö i hafvet, Dagaipi, gentemot Aistland. Der byggde de en
borg, hvars ruiner ännu kunna ses. På Dagö funnos 1850
svenska kolonier qvar i de stora byarne Kertell och Boixs samt
flera mindre; men 1781 flyttade invånarne i Boixs, i följd af
stridigheter med godsegarne, till södra Ryssland, och 1810
spridde sig Kertellsboerne af samma skäl i de närgränsande
byarne. År 1850 funnos under pastor i Boixs ungefär 100
personer, som bibehållit sitt svenska språk i en engelskan
liknande mundart. — De 1,207 personer, som utvandrat från
Boixs, stannade slutligen i Chersonska departementet, der de
vid Dniepern uppbyggde, i närheten af Berislaw, en by, åt
hvilken de gåfvo namnet Gaal-Svenshby. Derifrån hade nu 1849
hr Bussvurm, till svar på sina förfrågningar, erhållit följande
trohjertiga fastän döende hemlandston i den mest rörande
efterklang, hvilken vi skulle anse för ett helgerån att i minsta
mån förändra:
"Skrifven in i den staden Håpsal åt den Svenska lärare.
uKära lärare! Wi bedie om nåd, at wi icke så ferstå at
skrifwa til Eder baka igen som J hafar til os skrifwat, wi
hade sat på så lång tid i risland ibland tiskar och rusar på
68 år, här var ingen betre skrifware som kunde lära os
skrifwa på svänska, wi hade tankat på lång tid, att få lära sådant
skrift och få sådana lärare som skole kunna på svänska (skrifva);
så ha wi dåck skrifwa Eder mäd war hand äfter som wi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
