Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
den tidens stora tidningsherrar egentligen, i stället att stiga
upp till stora statsrättslärare, nedsjunkit till vanliga schackrare.
Aftonbladet tycktes finna detta 1851 alldeles i sin ordning.
Kellgren hade, föga mer än 50 år förut, tvertom uttryckt sin
förhoppning att äfven en dag Sverige "skulle ega en
allmänhet, skicklig att läsa, värdig att döma ett arbete af vigt, af
allvar, af längd; en allmänhet, hvars granskande säkra vördnad,
mer än en lös, öfverrumplande beundran, skall blifva enda
^ målet för dess Konungars, Hjeltars och Snillens ärelystnad"
och uttalade den önskan att "samtida författare, med ögat
redan fästadt på denna lyckligare framtid, måtte påskynda dess
ankomst, då de taga till föresats mer att rätta än följa sitt
tidehvarfs smak, mer att söka en senfärdigt vexande ära, än
ett lif för dagen." Se der en skillnad emellan uppfattningen
vid början och i medlet af nittonde århundradet! I hvad mån
Hierta arbetat i Kellgrens riktning, må här lemnas derhän:
ännu, tjugu år efter hans afträdande från skådeplatsen i
Aftonbladet, berättas den anekdoten att han, något år efter bladets
första uppsättning tillspörjande en vän, hurudan denne funne
hans tidning, studsat vid svaret "usel", men genast hemtat
sig med gensvaret: "mycket riktigt, men nog får du medgifva
att jag åtminstone förstått att rätta mig efter allmänhetens
smak." Och sådant kallas dock "framskridande!"
Innan året tilländagick, satte sig den gamla A.-B:s-*
redaktionen ned att spå, hvartill hon ansåg sig befogad
eftersom hon "redan en gång förut varit nog lycklig att få rätt,
då hon kort efter Februarirevolutionen 1848 vågade spå att
det franska kungadömet för alltid vore förbi och republiken
skulle blifva beståndande." Denna spådom blef nu upprepad:
att kungadömet i Frankrike är för alltid förbi, eftersom det
icke inom de fyra första årens förlopp befanns restaureradt.
Men A.-B., som kort före Ludvig Bonapartes utväljande 1848
hade spått: att ingen menniska tänkte på att välja honom,
blef lika litet sannspådd denna gången, ty redan ett år efter
A.-B:s afskedsspådom blef Napoleon icke blott konung utan
tillochmed kejsare. Emellertid svarade 1851 Posttidningen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
