- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
208

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

Tiden dör och en ny tidning träder i stället, och fastän
Utgifvaren hissar røøderatf-conservatif fena och uppgjort en fin
krigsplan, den att undvika skarpa conflicter, så har A.-B. på
förhand utfärdat krigsförklaring. Det låter lätt säga sig att
man emot motståndaren skall nyttja courtoisie och ridderliga
vapen, men när man har att göra med slika sällar, måste man
nolens volens snart gripa till skarpslipade vapen".

Den sista praktraketen i Aftonbladet under hr Hiertas
regim e var hans afskedstal till abonnenterna uti tidningens
spalter nyårsaftonen 1851. "... Det vore lika förmätet att sjelf
förskottsvis åberopa detta (allmänhetens) domslut (öfver A.-B.
under Hiertas styrelse) om det utfaller till fördel för en
förfluten verksamhet, som i motsatt fall fruktlöst att söka
undandraga sig detsamma. Men oberoende häraf, är det för A.-B:s
hittillsvarande förläggare och hufvudredaktör ett behof, som
han djupt erfar, att med den känsla af rörelse och saknad,
som åtföljer den i allt fall inträdande förändringen i en
verksamhet, hvaråt han egnat den bästa delen af sin håg och
sina krafter, uttrycka sin varma och vördnadsfulla tacksamhet
för den resp. allmänheten eller de läsare inom alla klasser af
svenska folket, som åt denna tidning skänkt en uppmuntran,
större än någon publicitetens organ i vårt land förut åtnjutit,
en uppmuntran, som han åtminstone hos en ej ringa del af
bladets läsare vågar antaga såsom bevis på någon sympatin
för de åsigter, detsamma förfäktat och såsom prof på ett
välvilligt öfverseende med bristerna i förmågan att göra dem
gällande. Minnet häraf skall för framtiden utgöra en
verksam drifljeder att fortfarande, så länge han förmår, strida i
samma leder, frihetens och rättsgrundsatsernas, för folkets
väl-förstådda interessen, emot fördomarne, godtycket och
machia-velismen. Det enda, vi i sammanhang härmed anse oss böra
och kunna yttra om det förflutna är, att vi hoppas, det
framtidens oväldiga dom skall tillerkänna oss såsom ett vittsord
öfver de tjuguett årens publicistiska bana, att hafva sökt
begagna yttranderätten inom gränserna icke blott af
tryckfrihets-lagen, utan ock af hederns fordringar, att afsigten åtminstone

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free