- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
223

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

Slutligen lät han väcka två af sina adjutanter och gick
med dem ned i Elysée-trädgärden, gaf sig tillkänna för
skildt-vakterna, hastade ut öfver Cbamps Elysées i riktningen åt
Place de la Concorde, samt promenerade der länge tigande,
vidt ocn långt omkring. Adjutanterna samspråkade
sinsemellan om likgiltiga ting. På en gång afbröt han dem häftigt:
"Tyst, hörden J något? nej, ingenting". Ögonblicket derefter
upprepade han otåligt samma fråga. Tiden skred och
otåligheten ökades. Bonaparte närmade sig en vaktpost: "Har du
ingenting hört?" — Nej, monseigneur! — Något längre bort
vände han sig till en annan skildtvakt: "Hörde du
trumpetskall?" — Nej, monseigneur. — "Besynnerligt". Han ville
nu åter gå in i sitt palats, då från Tuüerieträdgården —
smattrade en trumpetfanfar. Bonaparte hoppade högt och ropade,
såsom lättad från en tung börda: "Signalen, mine herrar,
saken är verkställd«. Derpå berättade han för de begge
förvånade adjutanterna, hvad som händt och tillade: "Nå, hvad
säger ni härom? skall folket blifva belåtet?" — "Prins,
svarade den ene, alla menniskor skola applaudera, men kanonerna
skola hvissla". Han hade "räddat samhället".

Ungefär vid samma timma på morgonen, hade han, i
September månad nära nitton år derefter, vid Sedan», det
märkvärdiga samtalet med Bismarck, hvarefter han gaf sig och
Frankrike i tysk fångenskap. Åt den nattens verk hafva
menniskor hvisslat, medan kanonerna applauderade. Han hade
"räddat sig sjelf".

Uti franska församlingspalatset hade, natten till den 2
December 1851, öfverstelöjtnanten Niel af 41 linieregementet
vakten med en bataljon. Klockan y4 till 7 på morgonen ankom
till den gallerport, som ledde åt place de la Bourgogne,
öfverste Espinasse, en ovanligt beslutsam och energisk man, med
sitt regemente (42:dra), samt Bonapartes trognaste vän,
Per-signy. Den förra vakten aflöstes i all stillhet af den nya, och
Espinasse besatte palatset. På samma gång med honom
inträdde tre poliskommissarier och tretio polisagenter, för att
häkta quæstorerne. General Lefld, som bodde i quæstorsrum-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free