- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
227

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

ganska allvarsamma och på vissa håll mindre republikanska,
än socialistiska och kommunistiska (35 departementer forsattes
i belägringstillstånd, och ett af dem, Basses Alpes, var ett
ögonblick alldeles i socialisternas våld), men blefvo alla snart
dämpade. Redan vid nästa måndagssoirée hos presidenten voro
farhågorna i dessa hänseenden så öfvervunna, att den besöktes
af icke mindre än 3,000 personer, och bland dem hela corps
diplomatique. Den 15 var landet i det närmaste åter lugnadt.
Kursen å fem-procentsfonderna gick upp öfver pari. Louis
Blanc, som gifvit sig af på väg till Frankrike, blef i Ostende
af belgiska autoriteter åter inskeppad till Dover; prinsen af
Joinville var ock på väg till Frankrike, men besinnade sig åter
i Dover och vände om.

En del domarecorpser undveko all beröring med Napoleon
efter den 2 December, och uteblefvo från de flera
lyckönsk-ningscourer, som i Elyséen förekommo. Då blef
kassations-domstolens förste præses, Portaüs, kallad dit. Han emottogs
på stående fot, och Napoleon sade till honom med både rörelse
och värdighet: wJag är mycket ledsen att se, att landets
första embetsverk vägrat ansluta sig till det värf, som jag går
att utföra. Det var en mission, som jag för allas frälsning
fullgjorde, och embetsverken kunde ej, borde ej neka mig sitt
bistånd". Portalis svarade: "Monseigneur, ni menar utan
tvifvel det dekret om Eder afsättning, som högsta domstolen
utfärdat. Embetsverken voro i en synnerlig belägenhet; om ni
har pligter att uppfylla, ha dessa verk också sina. Ställda
bredvid lagen, måste de upprätthålla den. För öfrigt kunde
domstolarne icke hindra er från fullgörandet af eder mission.
Den hand, som rifvit sönder konstitutionen, kunde ju också
sönderrifva det der dekretet — hvar och en har sin mission
och sina skyldigheter". Dessa ord träffade Napoleon, han lät
Portalis sitta ned, påminte om hans fordna förtjenster och hans
fars förträffliga arbeten. Man skiljdes åt, efter att hafva
blifvit ense derom, att, så länge statsstrecket blott var kupp, kunde
domstolarne icke ansluta sig, men så snart omröstningen gillat
det som skett, skulle de komma till Elyséen för att lyckönska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free