Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
nat, han heller, än ett ÄYes", och under skrattsalfvorna
ropades nu "Yesu i alla vrår; öfverallt, från kajutor och däck
och maskineri ropades ideligen Yes; och när Albions son gick ur
vägen upp på däck, så helsade honom hvarenda matros med
ett "Yes, Yes, Sir!" Någonting lika universelt anade väl tyska
doktorn Boas, som öfver sin resa i Sverige utgifvit en volym,
uti det svenska ordet "Jaså." Han trodde att det i Sverige
vore lätt att underhålla en konversation, bara man rätt kände
det ordet. "Med ett ord kan man mäta känslans alla höjder
och djup, älska och hata, förbanna och välsigna, ja tillochmed
vara snillrik. Detta mäktiga, alltomfattande ord heter: "Ja-så, *
Svensken vet att på så mångtusen sätt modulera dessa två
stafvelsen att det är beundransvärdt. Hör han en glad
underrättelse, så ropar han hastigt med blixtrande ögon sitt
högljudda jaså; erfar han något sorgligt, så låter han hufvudet
sjunka och mumlar efter en lång paus ett smärtsamt jaså;
blir en vigtig angelägenhet honom föredragen, utstöter han
eftertänksamt ett utdragetjaså; vill man påbörda honom en
osanning, säger han rätt ironiskt jaså; hela romaner ligga
förborgade i detta ord. Lucie sitter vid fenstret, då det
välbekanta budet inträder och öfverlemnar en blombukett: med
glädje ropar hon jaså och trycker honom till sin vackra mun;
hennes väninna yttrar sin afundsamhet genom ett jaså,
älskaren sin harm öfver fästmöns otrohet med ett gnisslande
jaså, hon sin förtviflan med ett gråtande tröstlöst jaså, den
utmanade rivalen svarar med ett kallt och hånande jaså; den
som stupar i duellen dör med ett jaså och alla läkare,
slägtingar, vänner och domare ropa i chorus, skakande på sina
hufvuden, men hvar och en i sin egen tonart, det alltid
tillräckliga, alltid uttömmande jaså!
Som förut är nämndt (Mina Samtida V: 36, 37.) hade
Upsala-studenterna icke deltagit i de andras möte i Christiania
det föregåeude året; när de nu ensamme der inställde sig, var
man å norska sidan berömligt grannlaga och sökte undanrödja
alla möjliga stötestenar. Till sådana välmenta försök hörde
äfven en uppmaning i Christianiaposten att det norrska tale-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
