Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
flera med honom ville hellre ett fritt sammanträdande
riks-prestmöte, utan inblandning från konungens sida och utan
offentligt bemyndigande, samladt blott till rådplägning öfver
åtskilliga kyrkans vigtiga angelägenheter. Men både
ordföranden och vice-ordföranden i sällskapet vägrade att göra
proposition emellan dessa begge meningar, ehuru med stor
plurali-tet redan ja svarats på præambulen: om sällskapet ansåge sig,
enligt sina stadgar, befogadt att åtgärda en sådan fråga. Men
vid en Qerde sammankomst, den 10 Maj, hade ordföranden
kommit till en annan mening, efter inhemtad kännedom om
förändrad lydelse i en § af stadgarne, under hans frånvaro
beslutad, och’ gjorde nu den begärda propositionen, som
besvarades med bifall till det Wennströmska förslaget. Mötet var
ej ämnadt att ega rum förr än 1853.
På våren, den 3 April, ombyttes målsman för svenska
kyrkan i konungens konselj: statsrådet Genberg utnämndes till
biskop i Kalmar och domprosten i Lund, prof. ßeuterdahl blef
s. d. hans efterträdare. Men intilldess denne hunne anlända
förordnades statsrådet N. F. Wallensteen att chefsembetet för
Ecclesiastikdepartementet förestå. Genberg prestvigdes den 5,
biskops vigdes (i Strängnäs) den 6 Juni; Reuterdahl tillträdde
den 5 Maj.
Mer än vanligt bekymmersamma voro ock vid denna tid
många förhållanden inom kyrkan, eller rättare sagdt inom
församlingen. Uti Svea Hofrätt var vid årets böljan under
handläggning en angifvelse af f. fahnjunkaren Baijur emot pastorn
vid katholska församlingen i hufvudstaden, Bernhard och
föreståndarinnan för samma församlings skola, fröken von Bogen,
att hafva i katholska skolan intagit barn, tillhörande lutherska
församlingen, samt hafva öfvertalat äldre personer att till
katholska läran öfvergå. Målet genomgick instanserna och på
våren 1853 förklarade Högsta Domstolen, att Bernhard och von
Bogen från åtalet befriades, emedan de åtgärder, derom de
tilltalade blifvit förvunna, icke voro att hänföra till sådane, andra
personers affall från den rätta evangeliska läran åsyftande
handlingar, för hvilka ansvar lagligen eger rum. Uti Westerås höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
