- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjette delen. Sorgen i kung Oscars borg före Krimkriget, 1851-1853 /
92

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

teva alla de rykten, som i de dagarne kringflögo. Dertill måste
det färskaste och mest detaljerade väljas. Derföre måste det
ock citeras, antingen det nu stått i P.-T. eller Svenska
Tidningen. Men nu stod det i Svenska Tidningen. — Han:
Kunde herrn då icke sagt: "en tidning" i stället för Svenska
Tidningen? — Jag: Är det herr grefvens befallning att P.-T.
aldrig får nämna Svenska Tidningen, äfven der en sakfråga
fordrar att dess ord måste citeras? — Han: Jag befaller
ingenting; jag bara ger råd. Och jag trodde herrn sett prof på
att jag vill P.-T. väl. – Jag: Utan tvifvel. Naturligtvis. —
Han: Lofva mig, lofva mig nu att icke röra vid Svenska
Tidningen! — Jag: Det kan jag omöjligen lofva; ty det är icke
möjligt att förutse, huruvida ett sådant löfte skulle kunna
hållas. Men herr grefven har redan sett att jag icke syftat på
Svenska Tidningen. — Han: Jag ser att ordet "dumdristigt"
icke var riktadt emot den, men i alla fall har Svenska
Tidningen ju fått tort af att upptaga ryktet. — Jag: Bäste herr
grefve, huru kan jag hjelpa det? Är det verkligen så, att
en sak ej får röras, i fall det är Svenska Tidningen, som
derutinnan dummat sig? — Han (ond igen): Jag menar
ingenting. Farväl nu! det var bara detta, jag ville säga: låt bli
att gräla med honom. — Jag: Jag tackar ödmjukast. Men
nog kan herr grefven finna att det är bra påkostande att bli
efterskickad för att få skrapor för sådant, som man, vid
närmare efterseende, befinnes hafva icke begått. — Han: Det är
icke fråga om skrapor, utan ett vänligt råd, som jag ville
gifva. Men jag ska’ icke mer besvära, hvarken med råd eller
annat. Det har visserligen förut kunnat sägas, att herrn är af
ett häftigt .sätt, men jag ska’ icke mer besvära. Herrn kan
vara öfvertygad derom". (Ömsesidiga mycket ceremoniösa
bugningar). — För min del fann jag detta samtal så klassiskt,
och så för tidepunkten framdeles skildrande, att jag
omedelbarligen gick hem att sätta det på papper, med yttersta
möjliga trohet. Inom mig var jag öfvertygad, att denna
utomordentliga vresighet med anledning af ordet "dumdristighet"
kom sig af ännu intimare ombrage, än den föregifna; och att an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/6/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free