Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
barkskeppet Chieftain från Boston, inkom den 27 Aug. 1851
till Gibraltar att reparera, och gick under tiden med ett par
passagerare öfver sundet till berget Abylus på jagt. Storm
tvang dem, vid återfärden, att lägga in barlast i båten, och
en af manskapet grep efter något som hade utseende af ett
klippstycke, men hvilkets lätthet och form föranledde kapitenen
att anse det för pimpsten — en förmodan, som dock måste
förkastas, då han fann föremålet betäckt med musslor (balanus
och lepas) samt andra små hafsdjur. Det var en liten kutting
af ceder, hvari låg en cocosnöt, omgifven af en gummiartad
substans och i denna ett stycke pergament, fullskrivet med
nästan oläsliga, göthiska bokstäfver. I land anträffades en
armenisk bokhandlare, som ansågs för den lärdaste man i
Spanien och denne bjöd, sedan han betraktat fyndet, 300
dollars för detsamma, men fick afslag. Han uppläste nu
innehållet och öfversatte hvarje ord på franska. Pergamentet var
ett bref från Christoffer Columbus och innehöll en kort
berättelse om upptäckten af Cathay eller det yttersta Indien, ställd
till Ferdinand och Isabella af Castilien och Aragonien, med
tillägg att skeppen, som befunno sig mellan Azorerna och
Spanien, knappt skulle ännu en dag kunna uthärda stormen,
hvarföre två likadana berättelser blifvit skrifna och kastade
öfver bord. Dokumentet var undertecknadt "Christoffer
Columbus" med rask och säker hand, samt dateradt 1493, så
att det drifvit omkring på Atlanten i 358 år. Till
bestyrkande af fyndets äkthet meddelade hr Morier Evans åt London
Illustrated News ett utdrag ur en gammal beskrifning öfver
denna resa. "Tisdagen den 12 Febr. 1493 började hafvet
svalla med häftiga och farliga stormar, och amiralens fartyg
dref hela natten utan att kunna föra segel; sedan tillsatte han
några. Vågorna vräkte och skeppet arbetade. Om morgonen
lugnade vinden, men tilltog åter onsdag natt med förfärliga
vågor, som hämmade skeppets fart, Amiralen förde
botten-refvadt mesansegel för att hålla fartyget till vinden, men då
han märkte huru stor faran var, lät han det länsa undan, ty
der fanns ej annat medel. Thorsdagen den 14 Febr. ökades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
