Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Fysiologen Carus i Sachsen och hans son, kemisten,
anställde 1853 på våren vetenskapliga försök öfver det
hemlighetsfulla fenomenet, och konstruerade en egen apparat, för att
komma till säkert resultat: En tjock, rund bordskifva af 3 fots
diameter och vanligt mjukt trä, på undra ytan försedd med en
fördjupning, hvarmed den hvilade på en 2 J/2 fot hög
glaspelare, fastad i en tung och stark träfot — med ett ord ett
rundt bord på glasfot och med lätt roterande skifva. Carus j:r
fann det dröja knappt 4 à 5 minuter, efter det 3 à 5
personer ställt sig deromkring och lagt händren på bordskanten så
att de närståendes lillfingrar beröra hvarandra, innan skifvan
sätter sig i roterande rörelse så snabbt, att personerna måste
följa med. Eörelsen förändras regelmessigt från venster till
höger, alltefter som lillfingrarne läggas öfver eller under
hvarandra. Carus s:r tillägger att apparaten uppställdes i hans hus
den 17 April och sattes i rörelse af flera kedjor efter
hvarandra, deribland en som bestod utaf fem små barn. Han liknar
experimentet vid det roterande kopparhjul, som Pfaff redan
1824 hade afbildat (i sin "Elektromagnetismus" tab. VII) och
som böljade rotera om det så hängdes emellan begge armarne
af en hästskomagnet, att det till en del nedsänktes i en liten
bassin fylld med qvicksilfver, som sattes i beröring med ena
polen af ett galvaniskt batteri, under det att den andra stod i
beröring med den axel, hvarpå hjulet var upphängdt. Äfven
här förändrades rörelsen, allt efter som polerna vexlades.
Emellertid, tillade gamle Carus, utgör det ett högst märkvärdigt
fysiologiskt fenomen, att blotta innervationsströmningen af en
menniskokedja kan på samma sätt bringa en träskifva i
rörelse, som vid kopparhjulet en samverkan af galvanism och
magnetism."
Dr Wenni från Zürich berättade om en serie
vetenskapliga försök, dem han och hans vänner anställt, med en
noggrannt mätande apparat, den han icke närmare beskref: "Om
ett antal personer bildar kedja kring en cirkelrund, horizontal,
torr träskifva, som kan vrida sig kring en lodrät axel, så
bör–jar skifvan sin rörelse i samma riktning, som visarn på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
