Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
holm pliktfällde, uppå sundhetskollegii tillskyndelse, öfversten
Bruce (Bruce Bey) för det han sökte böta sjuka genom animal
magnetism, och den ofvannämnde fransmannen Hennequin
förklarades rentaf förryckt.
Den animala magnetismen har spelat en mycket mystisk
role, innan dess fenomener hunno blifva kända, och de äro det
ännu helt ofullständigt. Andeskåderskans "nerfande", Kerners
"imponderabla materia-, Webers och Faradays "diamagnetism"
äro samtlige kanhända blott trefvande försök till förklaring,
dem ett högre ljus snart skall fördunkla. Kännedomen af
hvarje nytt faktum, som genom en noggrann och ärlig
undersökning af naturen blifvit funnet, kan en dag i någon mån
bidraga till mensklighetens lycka. Sjuttonde århundradet löste
verldens mekaniska lagar eller förde dem deras lösning till
mötes, det adertonde fann nyckeln till de kemiska, det
nittonde i hög grad de organiska och fysiska — hvem vågar
neka, att det tjugonde möjligen kan finna naturlagar, om hvilka
vi ännu ingen kunskap ega, eller åtminstone endast en svag
aning? Kanske att äfven i andarnes verld gäller David
Brew-sters axiom: "När vi funnit en gåta, så stå vi på gränsen af
en upptäckt." Yerldshändelsernas ånga, blod och jern påkallar
kanske för vårt slägte en snabbare utveckling äfven åt annat
liåll, och då hvarför icke just åt det, som mest divergerar
ifrån vårt exempellösa tidehvarfs "culture" och "gloire"? Aldrig
voro den gröfsta materien, aldrig egennyttan, mera verksamma
än nu: låtom oss då söka ihärdigare tränga fram genom dessa
"aspera, ad astra- / Låtom oss troget hopsamla smulorna af
det som nalkas, och icke förbise de nya ljus, som bölja dyka
upp utur fjerran! Kanske de äro irrbloss blott; men kanske
äro de af den eviga kärleken ämnade att mildra både lifvets
och dödens nu för tiden så högt stegrade bitterhet, ja,
kanhända äro de till och med bebådande glimtar af en evig
sannings odödlighetsglans.
Menniskoandens upptäckter om naturkrafterna ökas med
förvånande hast, likasom hade deras förseglade bok brådtom
att blifva öppnad, och hvarje ny upptäckt visar oss gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
