Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Borgareståndet var, förstås, eftertryckligast. Hr Björck
ansåg sig ega rätt att, enligt sin reservation, göra
anmärkningar emot rådgifvarne för så väl hvad som passerat fore
som under riksdagen. De hade icke rätt uppfattat
konungamaktens förhållande till folket, regleringen af 6:te
hufvudtiteln hade blifvit oriktigt iakttagen, de hade visat sig
fiendtliga mot städerna, en proposition hade blifvit aflåten
om upphäfvande af tryckfrihetsförordningen såsom grundlag
o. s. v.; och häraf drog han den slutsats att de icke
motsvarade folkets förtroende och att systemet borde undergå
ön förändring, samt anhöll om proposition på anhållan om
afskedande af Sparre, Palmstjerna, Fåhræus, Reuterdahl och
Gripenstedt. Schwan och Ekholm instämde, och ville Schwan
äfven hafva bort grefve Mörner. Stolpe ansåg denna
ceremoni fullkomligt grekisk, när de utmärktaste män
förvisa–des. Henschen, Berger, Brinck, Wallenberg instämde med
Björck och Schwan, icke blott för det, rådgifvarne gjort,
utan mest för det de underlåtit att göra. Likaså Rinman,
Falhem, Sundblad, Hasselrot, Tjernberg, Berg och Gråå.
Björck, Billström, Berger ville ha proposition framställd om
hvarje statsrådsledamot särskildt. Så börjades ostracismen,
och så förkastades Palmstjerna med 34 mot 21,
Reuterdahl med 33 mot 22 och Gripenstedt med 28 mot 27.
Sparre fick stå qvar, med 24 mot 31 och Fåhræus med
27 mot 28. Mörner benådades från votering, sedan Schwan
återtagit sitt yrkande c(i anledning af en under dagens lopp
inträffad händelse» (frikännelsen i Bondeståndet). — I
Bondeståndet var Pehr Sahlström den egentlige skarprättaren:
<(Det var högt att beklaga, att ett land, af Gud och naturen
så väl utrustadt, som vårt, hade blifvit så återhållet. Det
fanns få länder i Europa, som haft skäl att skatta sig så
lyckliga; men nu på några år hade allt gått tillbaka.
Skulden härtill måste, till stor del, tillräknas konungens
rådgifvare, som vid bedömandet af en del vigtiga frågor
åsidosatt fosterlandets sanna väl och nytta. Bevisen på deras
lojhet och liknöjdhet voro så tydligt framlagda, att några*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
