Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
land antagonisterna Gahne och Söderberg, och Norrland den
doktrinära sjelfständigheten d:r Säve samt den usque ad
absurdum konservative J. B. Runsten.
På den knappa majoriteten i borgareståndet berodde
esomoftast, huruvida tre stånd skulle instämma med
regeringen. Ministeriella der ansågos vara Almgren, hans
svåger Indebetou, Palander och Koch; i andra graden nitiska
Spångberg, Wijk, Ekelund, Arnberg, Rettig, Malmberg, Frick,
Stenqvist, Ekenman, Asker, Rooth, Stolpe, Trägårdh, Hjort,
Öhrström, Gezelius och Stenberg; dock voro häraf endast
fem konservativa af rent vatten: Stolpe, Gezelius, Wijk,
Almgren och Arnberg; alla de öfriga grå. Litet mera
styfva voro Schwan, Wærn och Mæchel, Österberg, Rydin,
Wetterberg, Wahllund, Lundh, Gustafson, Hesselgren och
Windrufva. Gammalliberala voro Brinck, Gråå, Brodin,
Rinman, Grape, Åsbrinck, Lindström, Ekholm, Berg,
Pettersson, Falhem, Hörnstein, Cassel, Nordvall, Billström, Nygren,
Berger, Hagman, Tjernberg, Fristedt, Wedberg, Sundblad och
Norman; och sluteligen progressivast: Björck, Hasselrot,
Schenström, Henschen, Boman, Wallenberg, Wahlström och
Kistner. Bland dessa var väl Hasselrot den piggaste
författaren. Redan vid 1840 års riksdag hade han låtit
bonden Efraim Larsson bära fram en motion om lika arfs- och
giftorätten, af H. författad. Den bifölls af de tre ofrälse
stånden, men Adeln och Konungen nekade. Vid 1844 års
riksdag lät han samma motion bäras fram af bonden Joh.
Andersson från Kinne, och den gången gaf konungen åt tre
stånds bifall sin sanction. I Lagutskottet hade H., såsom
sekreterare, skrifvit både betänkandet och lagförslaget. Vid
nu ifrågavarande riksdag (1853—1854) väckte han den
motion, i följd af hvilken spö, ris och allmän kyrkoplikt
afskaffades (K. F. 4 Maj 1855), och gaf genom en annan
motion upphof åt egofridslagen. Hans delaktighet i brän*
vinslagstiftningen vid denna riksdag har ofvanföre omnämnts.
Han har skrifvit lagen om husagan o. s. v. Mot
tryckfrihetsförändringen talade Björck, Henschen, Boman, Mæchel,
Mina Samtida. VII. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>