Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
å hötel Mollberg lästes inskriften »1854 Alma et Inkerman,
1855 Sebastopol, 1856 Cronstadt och Sveaborg» (nb. detta
skedde den 23 Nov. 1855/), på ett annat hus
(riksdagsmannen, numera konsuln i Kiel Rooths) brann ett »Vive
C.» Yivatrop utan all ända. Efter framkomsten till hötelet,
der han emottogs af franske konsuln, stadens kommendant
och borgmästare, blåste, sjöng och defilerade fackeltåget
med franska, engelska, norska och svenska fanor, hvarpå
facklorna midt på torget, utanför hans fenster,
samman-kastades till ett stort bål. På tornet Kärnan röko och
flammade fem och tjugu tjärtunnor. Generalbefålhafvaren
(grefve Essen) presenterade garnizonens officerare. Den 24
vid afresan på f. m. flaggade hela hamnen, musiken spelade
»Partant pour la Syrie», buketter haglade och hurrarop
smattrade, svenska folksången klingade och det engelska fartygets
besättning mannade reling. Canrobert steg upp på
hjulhuset och nickade derifrån sitt sista farväl åt det svenska
landet. Det var för honom en trefligare färd, än den han
gjorde i Tyskland 1870, då han den 5 Nov. såsom
tyskarnes krigsfånge fördes in i Hamburg.
Att efter ruset skulle uppstå gräl, kunde förutses. Det
ena gällde generalen (sedermera franske marskalken) sjelf,
det andra hans ^mottagning i Helsingborg. Man hade
nemligen der, sent på qvällen sedan alla andra uppvaktningar
upphört, till honom aflemnat en politisk adress i stadens
namn, utan autoriteternas kännedom; Öresundsposten sade
att borgerskapets pluralitet vid tvenne läsningar med
acklamation antagit adressens ordalydelse, hvaremot andra
på-stodo att denna läsning skett i närvaro af icke 30 personer,
och att man icke visste om ens alla dessa antagit honom.
Tidningen i fråga, som var densamma, hvilken vid andra
tillfällen hade god reda på de borgare i denna märkvärdiga
stad, hvilka proklamerat handtverksmästarne, professionisterna,
till »professorer», skickat hederssabel till Garibaldi o. s. v.,
påstod äfven nu att »det måtte vara hvarje »kommuns»
(sic!) obestridliga rättighet att till hvilken makt som helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
