Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
ej upphört, och således att krigets mål icke fullt vunnits genom
Pariserfreden. Ryssland hade nemligen i Wien vägrat åtaga
sig någon aetiv garanti för Turkiets integritet, och vidhöll
nog detta äfven i Paris, då fredsfördraget der adopterade
ryska förslaget att hvarje angrepp på Turkiets område skulle
anses som »en fråga af europeiskt intresse» blott. I
fredsfördraget stod också endast (art. 8) att vid hvarje conflict
med Turkiet skola de öfriga kontrahenterna »få tillfälle att
bemedlande mellankomma.»
Men allt detta är numera (1872) att tala om lika
nyttigt, som att tala om »påfvens skägg», sedan under
preus-sisk-franska kriget det på ett så eclatant sätt visat sig,
huru många styfver alla de der Pariserfördrågen tillhopatagna
numera äro värda. Och den der extra trippelgarantien —
månne äfven den hafver trippat sin kos?
Kriget kostade Frankrike två milliarder, England
milliard (utom de i krigsbudgeten upptagna summor),
Österrike 1,640 millioner, Sardinien 80, Preussen 58 millioner.
Turkiets utgift af 240 mill. var blott en ringa del af dess
förluster, likasom de 524 millioner, Ryssland upplånade, var
en ringa del af dess. Väl använda penningar, på ett spel,
vid hvilket ingen vann, men alla förlorade! ehuru man nog
då inbillade sig att man gjort storverk.
Det är förut (Mina Samtida VI: 142) berättadt,
hurusom Danmarks konung genom ett »budskap om arfsföljden»
af den 8 Okt. 1852 sökt göra ett slut på alla
tvistigheter emellan Danmark och Hertigdömena; men det blef icke
lätt, att få detta antaget af danska riksdagen. Örsted
tillstyrkte bifall, men den förenade riksdagen (folkthinget och
landsthinget gemensamt) förkastade 18 April 1853
detsamma med 45 af 97 (der erfordrades nemligen en majoritet
af % bland de närvarande röstande); garnizonen var
consig-nerad i kasernerna, följande dagen upplöstes riksdagen och en
ny inkallades till den 3 Juni, inrikes och cultusministrarne
togo afsked, geheimerådet Örsted blef i stället både inrikes-,
cultus- och premierminister; Fædrelandet slog om ton för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
