Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Sakens sammanhang är detta:
Finnmarken, eller lappmarken, var ett land, temligen
bortglömdt af tillochmed norrmän och svenskar, samt med
ännu större skäl af det öfriga Europa. Kallt och
ofruktbart, utan annan handel än med pelsverk och fisk, synas
vid första påseendet dess snöfält ega nästan allsintet
politiskt interesse. Men Ryssland har ej dömt på detta sätt.
Den stora mängden af vår nation, om ook hon genom
Novembertraktaten fått en dunkel föreställning om att det
landet varit från Ryska sidan hotadt, slår detta ur minne
och håg, emedan hon ej förstår, hvad interesse Ryssland
dervid skulle kunna få, och det lilla antalet personer i
Sverige och Norge, som hafva tillräckligt hög plats i
samhället att närmare känna -förhållandet och målet för
Rysslands planer, insvepte sig tillsvidare i drömmen om den
engelska alliansen. De veta att konung Oscars fördrag med
Vestmakterna hvarken var en likgiltig eller ens en
underordnad handling i det stora europeiska utvecklingsstadium,
Krimkriget föranledde.
Ovedersägliga bevis ådagalade att Ryssland låtit studera
och känner Norge i dess minsta detaljer. Under trettonde
seklets lopp fastställdes gränserna mellan Norge och
Ryssland genom ett -fördrag; czarerne upptogo skatt ända till
Lyngen, öster om Fiskerö, ungefar halfvägs mellan
nuvarande gränsen ocb Köla; Norges konungar uppburo skatt
till Köla och till Yeleaga (Yiz-Osero) vid Hvita hafvet.
Vid denna tid lågo de »gemensamma» distrikterna längre
öster ut än i våra dagar, och omfattade hela den kust, der
Köla ligger, intill Hvita hafvet, så att inloppet till detta
haf beherrskades af norska kusten. Från femtonde till
sjuttonde seklerna försummade Danmarks och Norges konungar
att vidmakthålla sina rättigheter på dessa vidsträckta
kustområden, dem ryssarne efter hand derföre bemäktigade sig,
under hvarjehanda förevändningar. De gemensamma
distrikter, som utgjorde gränsen mellan båda staterna, förflyttades
alltmera vesterut, så att, om icke Vardöhus fästning blifvit
Mina Samtida. VII. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
