- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjunde delen. Svenska neutraliteten och novembertraktaten under Krinkriget, samt farorna från Varangerfjorden, 1853-1856 /
134

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

134

af 1751. Men dessa kommissarier uppgjorde en alldeles
ny i stället; och det oaktadt upptogs tiden med allehanda
nya fordringar och mer eller mindre sväfvande yrkanden
från finsk sida, så att slutligen förhandlingarne i Åbo
avbrötos. De upptogos ånyo 1841, uti Petersburg. Här kom
man öfverens om begränsningen af flyttlapparnes betesrätt,
beteslegans upphörande, invånarnes i åtskilliga finska socknar
rätt till jagt och fiske utmed Norges kuster — punkter, i
hvilka Ryssland yrkade nya bestämmelser förutom de äldre
i traktaten befintlige; men ville ändå icke afsluta ny
traktat för längre tid än 15 år. De norske voro väl villige
äfven härtill, men endast med uttryckligt vilkor att, efter
de 15 årens utgång, 1751 års traktat skulle ånyo blifva
gällande, intill dess en ny kunde åter afslutas. Detta
förklarade de finske underhandlarne strida emot deras
instruktioner, och fordrade i stället att efter de 15 årens utgång
1751 års traktat skulle ånyo blifva gällande »blott efter
de samma principer, som följdes vid den tid, då traktaten
afslutades»; och framlade åtskilliga förslag till redaktion,
men alla så tvetydiga och obestämda, att de norske
slutligen afbröto underhandlingarne och lemnade Petersburg.

Redan följande året, 1842, klagades från ryska sidan,
att finska lappar tillätos att flytta öfver till Norge, utan
att förut hafva utgjort sina skatter till ryska kronan, samt
straxt derpå att norska lapparnes renhjordar skulle
förorsakat skada på finska lapparnes betesmarker, begärande att
sådant måtte för framtiden förändras. Norge svarade dels
att de till Norge öfverflyttande ryska lappar voro så få
och mycket fattiga, så att Norge ville helst slippa dem^
dels att hvarken traktat eller folkrätt ålade Norge att vaka
öfver att främlingar, som inflytta, först fullgjort sina
skyldigheter i deras hemland; och ytterligare att den skada,
som öfverklagats, derest hon, mot förmodan, verkligen egt
rum, nödvändigt måste betraktas såsom en följd af
nomad-lifvet, samt att traktaten dessutom redan innehölle, huru
i sådane fall skulle tillgå med skadeersättningen. I öfrigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:19:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/7/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free