Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
wIch will meine Feinde ueberwinden.
Gudi ärona, Carolo lycko!
Wählsignat vare tu, Sverges Monarch och Konung
£ong Carl den Tolffte, som din ringsta Tienares wånung
har wehlat eij försmå, då minst iag detta Trodt,
men sättja nådigst hit din Maijestätisk foth
som tvenne reser Tächtz så slätt ett rum och Bräda
med egen Maij estätt som nådigst att bekläda,
Ja dina trogna Mann och höga Herrar Fleer,
dig skijldigt vacktadt upp. Hvad skall iag sägja mer:
Wählsiguadt vare Tu, som kom från främmand Rijke
och Maijestätisk wisz Två Bröder wähl förlika,
Wählsignadt ware Tu, som ahrnar gånga bort,
Gud gifve lycka till enn önskelig Transport,
Anno 1700 den 1 October.
Gak bort i Jesu nampn tu Sverges stridsbar hjelte
omgiorda länder tin med sanningz Swerd och bälte,
Gudz Helig Engla Flock tig fölge Hvart tu går,
att tu till Landz och siöös all seger och lijeka får,
när dhe Tyranners blod ditt Hjelteswerd har druckit
och är aff Seger mätt och swerd i Balijen stuckit
kom då inn Seger hielt med seger lycka frijd
Till osz titt folck igen, att wij der frögdas wijd,
så willa wij med tig dhen stora Gudh berömma,
som tig på stridzens dag med Engla wacht och giömma
så wähl bewahrat har, eij finger skada togh
seen tu ifrån Carlshamn moth de barbarer drog.»
Med en viss öfverraskning förnam förf. af denna bok,
efter sin återkomst 1869 från mångårigt vistande i
utlandet, den starka animositet, hvarmed borgare i svenska
hufvudstaden talade om Carl XII, och den helt nyss (1868)
åt hpnom der uppresta minnesvården såsom alldeles ’oförtjent.
Förf. hade då ännu ingen närmare insigt uti vidden och
djupet af den penninglystnadens och materiela egennyttans
kräfta, som ätit bort alla andra sympatier än det lekamliga
välbefinnandets, och allt ännat kunskapsbegär än rörande
konsten att göra guld och compost. Han hade ännu i
minnet den tid, sin egen tid, som sjöng till Carls maner:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
