- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjunde delen. Svenska neutraliteten och novembertraktaten under Krinkriget, samt farorna från Varangerfjorden, 1853-1856 /
157

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

milda och rättvisa regering skänkt landet». Denna skål
beledsagades af sången: »Gud sign’ vor konge god» samt
af Welhavens verser, deribland denna:

Det lyner vildt fra höje Yolde
til Fredspauluner gaar der Gny,
og af de gamle gjemte Skjolde
vil Runer glimte fr em paa ny.
Men trofast, over Frygt og Fare,
og som en Bo*g paa Klippegrund,
skal Fosterlaget aabenbare
sin Magt i hver en Alvorsstund.

Derpå höll professoren Faye tal för Föreningen, ordande
om de stora anledningar, norska folket har till tacksamhet
mot Försynen, för den sällhet, landet njutit under denna
af en stor herrskare-ande knutna förening, hvars innerlighet
man med stor orätt velat betvifla. »Man har sagt, att
Norge icke arbetat så väl tillsammans med Sverige, som
på sin tid med Danmark. Är detta sannt? Nej, ljuder det
högt frånj alla läppar. Nej, detta påstående är visst icke
sannt. Kan någon med sanning säga, att här i Norge
råder någon misstämning mot broderriket? Nej, förnuftets och
hjertats röst uttala samstämmigt nej. Kunna vi missunna
eller frukta Sveriges närvarande eller tillkommande styrka
och lycka? Nej, ropas. Yi kunna ännu vara oense i
mången åsigt, men eniga skola vi med mun och hand blifva mot
en hvar, som vill åtskilja oss . . . För en stark förening, för
en lycklig förening, för en förening utan fruktan och tadel!»
— Yid skålen för Norge återblickade Candidaten Schmidt
på den ställning, Norge innehaft under de sedan unionens
stiftelse förflutna åren och den försonande anda, som
efterträdt norrmännens förra farhåga för sjelf ständighetens
äfventyr ande. y>Man fruktade, att förbund skulle förvexlas
med underkufvande och trofasthet med lydnad; det är detta,
som gifvit anledning till fordna missförstånd. Oss må det
vara tillåtet att egna vår tacksamhet åt det ridderliga
svenska folket, som förde oss till sin sida, för att innesluta oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/7/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free