- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjunde delen. Svenska neutraliteten och novembertraktaten under Krinkriget, samt farorna från Varangerfjorden, 1853-1856 /
158

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

i de suveräna staternas kedja. I potentierad fullhet
förnimma vi nu den gemensamma ansvarighet, som i farans
ögonblick hvilar på oss; men vi vilja icke ängslas för hvad
tiden bär i sitt sköte, utan sluta oss fast tillsammans med
brödrafolket, för att med råd och dåd häfda den plats, som
den 4 Nov. låtit oss förvärfva; det gamla Norge skall såsom
en trofast fosterbroder i krig som i fred dela ondt och
godt med sin förbundskamrat; det skall visa sig att
hög-sinnad och frisinnad politik, grundad på ömsesidig aktning,
städse är den bästa, då Svea derigenom icke får en kedja
kring foten eller ett band omkring armen, utan en
medkämpe, som alltid skall akta gemensam uppgift, gemensam
ära och pligt högre än allt annat». — Derefter kom skålen
för »Sverige och den svenska nationens lycka», med tal af
öfverläraren Daa: »Det är icke hvart år, vi i Norge fira
den 4 Nov., men det är icke heller hvar dag, man uttalar
sin tillgifvenhet för sina vänner. Ögonblick finnas dock, då
alla menniskor fråga sig, om de ega någon vän och uttala
hans namn med hopp och bön för hans väl; detta sker, då
faran står för dörren; det är också en sådan möjlighet}
som här samlat en större skara medborgare, än som plägar
till någon fest sammankomma. Vi äro icke den 4 Nov.
tillsammans för att upprulla framtidens dunkla förlåt, utan
för att uttala vårt hopp. Vi draga oss icke för att nämna
Sverige såsom en af dess grundpelare, ty det svenska
folkets hjerta slår i denna angelägenhet såsom vårt, och dess
arm har en styrka, som i århundraden värnat om Norden•
Vi veta att dessa två små folk genom sin förening blifvit
fyra gånger starkare. Men kanske skulle föreningen med
ett ännu större rike vara nyttigare? Nej, tusende gånger
nej! af det enkla skäl, att de skandinaviska folken äro de
enda, emellan hvilka någon förening på lika vilkor är
möjlig, ty dessa nationer äro någorlunda lika i storlek, då
deremot den enda förening med ett större folk, som finnes, är
under lydandet. Det är icke blott för krigstid, som
föreningen med Sverige är lycklig; den betryggar fredens yrken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/7/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free