- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
49

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

marken och inklämdes emellan det rasande djurets betar;
när kamraterna funno honom, var allt lif slocknadt och
bössan hittades ett stycke ifrån honom, tvärt afbruten.
Men begrof honom i en hög under ett lummigt träd
helt nära derintill. Vetenskapsakademien lät Lea Ahlborn
öfver honom pregla en medalj, utdelad vid Akademiens
högtidsdag 1858 och föreställande på åtsidan hans
bröstbild, med omskriften »Joh. Aug. Wahlberg rer. nat.
vestig. Suec.» och vid nedre kanten »Nat. 1810. Den.
1856» samt på frånsidan Afrika, betecknadt såsom på de
antika mynten genom en elefant, stående vid ett palmträd,
med omskriften: »Nomen dedit et mortem»; i afskäringen:
»Peregrinatori celebri. Socio ante defuncto quam electo ß.
Acad. Sc. Suec. MDCCCLVIII.»

Dagen efter midsommarsdagen begrofs uti hufvudstadens
Johannis kyrkogård stoftet af midsommarsbarnet, den unga
skaldinnan Lotta Öberg. Född uti en ringa koja vid
Luntmakaregatan, dotter af en timmerman och hans maka,
»bjelphustrun», vexte detta deras enda barn, i torftig och
dunkel omgifning upp, klen och svag som en drifhusvext
med hektisk rodnad på porcelainehvit hy och vid sexton år
nästan ur stånd att bära upp sin egen gestalt, följaktligen
alldeles oduglig i fattigmans hem. En grannfru lånade
henne sin sons skolböcker och Lotta läste allt hvad hon
fick. Skalet brast och hennes hjerta började öppna sig.
Liksom 4målaren bonden Pehr Hörberg gjorde sina första
utkast på stenar, näfver och trädlappar, ritade Lotta sina
första bokstäfver och sina poetiska försök af hög jungfrulig
skönhet på karduspapper från tobaksboden och annan
maku-latur utur hökeriet. Tjenstfolket i ett hus vid skeppsbron
skulle bereda sin fru matmoder en öfverraskning på hennes
födelsedag, men hade dervid inga verser. Hjelphustrun, som
låg på golfvet och skurade, sade då fryntligt: »Jag skall
skaffa er verser, min dotter Lotta skall skrifva dem, om
jag bara får lite papper hem med mig åt henne.» Den
utsatta dagen kom, och dermed äfven madam Öberg med

Mina Samtida. VIII. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free