- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
53

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

på dem. Jag har närmare fastat mig vid fäderneslandets
öden . . . jag har med mera allvar idkat studier och filosofi,
sökande egen fullkomlig insigt, innan jag meddelar andra
upplysning.» Under kriget i Tyskland 1813 — 14 åtföljde
han kronprinsen Carl Johans högqvarter, för de pommerska
ärendenas skull, ja äfven till Paris, der hans föredragningar
for sin orubbliga sannfärdighet ingåfvo kronprinsen aktning.
I Oktober 1814 var han kanslist vid den kommission, som
med norska storthinget underhandlade om Sveriges och
Norges förening. hafva icke för afsigt att här beskrifva
hans ’embetsbana, hvarken i Tyskland, i Norge, eller i
Sverige, utan vi önskade kunna teckna honom sjelf. I en
högtidlig stund uti Stralsund 1815 »lofvade han inför Gud
att för Sveriges tjenst lefva, använda sina krafter och
uppoffra sitt lif, om det skulle påfordras» — och detta löfte,
gifvet vid 23 års ålder, höll han bokstafligen, ty det var
öfveransträngdt arbete, sem slutade denne hjeltes lif.
Rättrådighet; samvetsgrannhet, oräddhet, liknöjdhet för
furstegunst som för folkgunst, för furstehat som för folktumult,
lyser han bland svenska statsmän med ett helt
egendomli-gen oförvanskligt sken. »Vous ètes pourtant un bon
pa-triote» sade Carl Johan, då han, efter en lång och het dispute
om norska ärenden, fann Hartmansdorff obeveklig, och
knackade honom i pannan. Konung Oscar I gaf denne
riddar-liusets vid tvenne riksdagar enväldige chef aldrig ett enda
förtroende eller uppdrag. Oppositionen förkättrade honom,
de konservativa misskände honom och trodde honom vara en
despotismens vän, folkmassor eftertraktade hans lif — han
blef sig lik: såväl i lugnet som i stormen, i glädjen som i
faran, i arbetet som i hvilan stålsatte honom en innerlig
bön. Han var en af de karakteren som stärkas genom
motståndet och hvilkas fasta vilja genomtränger graniten,
likasom vattendroppen, icke med våld, men med
oafiåtlig-heten. Oförtrutet kämpade han, såsom hofkansler och såsom
riksdagschef, mot de nya idéer, som med L. J. Hierta
bemäktigat sig svenska tidningspressen, och man vet, huru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free