- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
54

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

hans ideliga tidningsindragningar såsom hofkansler slutligen,
i sammanhang med Crusenstolpiadérna 1838, framkallade
den 2 November hans förvisning från hufvudstaden, till
Kalmar såsom t. f. landshöfding; och så allmänt var då hatet
emot honom, och så stor farhågan att - hysa honom, att
man i Kalmar till en början knappt ville hyra åt honom
logis. Kedan vid jultiden 1839 återkom han till
hufvudstaden och tog 28 Mars 1840 afsked från
landshöfdinge-embetet. Det var i samma månad, nyss förut, han, mot
alla sina vänners tillstyrkan, uppträdde på riddarhuset emot
de fem ryktbara .Anckarsvärdska motionerna, för - att hindra
deras remiss till utskott, och deducerade med sädan
öfverlägsenhet deras inconstitutionalitet, att motionären, sedan den
första blifvit kull voterad, sjelfmant återtog de fyra öfriga. Genom
denna batalj och seger tog Hartmansdorff gadden ur
»koalitionen», bevarade landet från den eljest högst sannolika
»abdica-tionen», och fattade riddarhusets tyglar såsom dess erkände
chef för tre riksdagar. Anckarsvärd blef sä rasande, att han
några dagar derefter till protokollet förklarade, att han
aldrig i den konstitutionella verlden erfarit, att en
minister funnits, som vore en sådan enväldets, godtyckets och
laglöshetens apostel som H. Orättvisare var aldrig någon
beskyllning än denna; han visste intet värre, än när de
conservativa prisade honom för despotism och
envåldssym-patier. Det var han, som ville att Adeln skulle uppoffra
sin egen representation, för att skaffa Sverige en god. —
Det var ock H. som författade försvaret för de inför
riksrätt ställde konungens rådgifvare, med undantag af Poppius,
hvars särskilta försvar vi förut omnämnt. När han, med
de öfriga konseljledamöterna, vid departementalstyrelsens
införande i Maj 1840, lemnade sitt embete (såsom
Statssekreterare), vägrade honom ständernas förstärkta Statsutskott
att behålla lönen såsom pension. Så stod han lönlös intill
30 Juni 1841, då han blef President i kammarrätten.
Hans allvarsamma, afmätta lugn och stela, stilla hållning
förnekade sig aldrig. Hans Catoniska oegennytta var öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free