- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
82

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

Dansken Svensken, Svensken Norrmannen, ej med mordiska
vapen i sina händer, ej med hatet i sitt bröst, men med
fridens stämma, med försonlighetens ord, med
brödrakärle-kens uppriktighet. De ega blott ett hjerta, som varmt
klappar för hvarandras välj en arm, som skall värna derå»
frihet och sjelfständighet, ett sinne öppet för allt skönt,
allt ädelt; och i Sin nåd skall Gud välsigna deras trogna,
oupplösliga fostbrödralag. Med detta glada hopp föreslår
Jag en skål för den Skandinaviska ungdomens välgång»;
— det tredje (dessa två sista, i Kikssalen): »Jag kommer
till Eder att förnya de skålar, jag nyss föreslagit. Deraa
föremål äro mig så kära, att jag med nöje dricker dem för
andra gången. Jag uppmanar alla närvarande Svenskar och
Norrmän att med mig tömma en skål för Danmarks konung
och för Danska folket. Konung Fredrik är icke blott den
förste, utan äfven den bäste, Dansken i sitt rike. Ingen
kan bättre känna hans kärlek för sitt folk, än jag, hans
vän och trogne bundsförvandt. Danska folket äger vår
odelade aktning. Man trodde att en långvarig freds
välgerningar, en mångårig, lugn och ostörd ställning hade insöft
dess anda och att dess krafter domnat. Kom så stormen
från söder och Dansken stod upp, sina frejdade minnen
värdig, den hotande tiden vuxen. De stora uppoffringar,
fosterlandet kräfde, bar han med ädel beredvillighet, krigets
mödor uthärdade han med tålamod, stridens faror trotsade
han med hjeltemod. Seger, ära och samtidens beundran
äro hans välförtjenta belöning»; — det fjerde: »Hvarje
sann fosterlandsvän skådar med glädje den Skandinaviska
ungdomen, här församlad i broderlig förening. Ungdom,
framtid sammanblanda sig så ofta i vår tanka, ty de höra
hvarandra till. Begge omstrålas i dag af broderlighetens
uppgående sol. Den upplyser Skandinaviens urgamla fjell,
dess mörka skogar, dess klara sjöar, dess leende
blomsterfält. Tvedrägten har flytt, hatet har försvunnit. Våra
skalder sjunga gemensamt lofsånger, våra svärd stå redo
till gemensamt försvar. Skandinaviens andeliga skatter strö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free