- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
84

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

Stockholms monumenter; då, säger jag, framträdde isynnerhet
åskådligt för mig hvad Sverige har och vi sakna: forntid,
hvarmed det står i omedelbart sammanhang, en oafbruten
lysande tradition. I Sverige ha alla förhållanden sin historia
och sina monumenter, som omgifva dem med en viss
helighet; allt är vuxet från djupa, mångfaldigt förgrenade rötter
och har derföre en fast, föga rörlig, allvarlig hållning.
Deraf också detta ståtliga, gravitetiska, som vi uppdaga
öfver allt hos våra bröder, ända till deras fulltoniga,
långsamma, klingande uttal. Svenskarne äro alltigenom ett
adeligt folk. Vi Norrmän äro hufvudsakligen ett
borgar-folk utan anor — ty den stamtafla, som skulle
sammanbinda oss med forntid och medeltid, är bortrifven. Hos
oss är allt nytt och färskt, uppskjutet på en natt, städse
bärande nuets och den raska rörlighetens pregel. .. Den
äldre, allvarligare brödren kan ingifva våra rörelser mera
fasthet och hållning, påminna oss om konseqvens,
sammanhang och respekt för det bestående, påminna oss att icke
löpa från oss sjelfva. Ty det ligger äfven fara i denna
»färska kultur»; trädet står icke väl på de korta rötterna;
det är icke godt att blifva alltför praktisk och ryckas med
af hvarje s. k. tidens fordran, hvarje vind som blåser från
Frankrike, England och Amerika.» — Och tidningen
Chri-stianiaposten beledsagade festen med betraktelser, sådane
som dessa: »Den gamla misstänksamheten, som stod såsom
den sista lemningen af en försvunnen tids nationalhat, har
småningom måst gifva vika för öfvertygelsen om det
svenska folkets broderliga välvilja och aktning för våra
institutioners frihet och sjelfständighet. De sista tidernas händelser
hafva öfvertygat en hvar om vigten och nödvändigheten
deraf, att den skandinaviska halföns tvänne folk öfvergifva
all småaktig strid och inbördes afund och förena sig till
gemensamt försvar mot gemensamma fiender. Fjerde Nov.
skall för framtiden vara en nationel högtidsdag vid sidan af
den 17 Maj. När studenterna för 2 år sedan firade
Föreningsdagen, var detta en kraftig protest mot rösterna för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free