- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
109

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

huru litet säkert det är att en skicklig och skarpsinnig jurist
derföre just alltid duger till administrateur eller diplomat, ett
misstag, man somligstädes allt for ofta begär, och som i
Sverige numera tyckes vara stäldt på dagorderna.

Emellertid var härigenom ställningen, redan sju månader
efter mitt tillträde, till den grad vorden abderitisk, att jag,
som icke hade rättighet att tiga. fann mig af ed och pligt
ålagd att till poststyrelsen ingifva ett utförligt Memorial om
Sveriges utrikes brefvexling; för att om möjligt en gång väcka
till insigt och på samma gång lugna genom att äfven öppna
utsigt till räddning. Små palliativer försöktes väl, men som
man på ort och ställe hade allsingen praktisk routine, ingen
theoretisk öfverblick, allt för liten språkkunskap och framfor
allt en betydlig vis inertiæ, så lät man allt for lätt afvisa sig
af de utländska postverkens stundom löjliga, stundom
jemmer-liga, alltid tveäggade och listiga invändningar ocli sidopuffar.

Men lojheten satt icke endast vid styret. Äfven den
praktiska posttjensten utöfvades med stor benägenhet för det
be-qvämligaste sättet, och en ofta ganska bristfällig sakkunskap.
All oreda, försumlighet, alla misstag och dumheter, som deraf
uppstodo, hade dittills både af inhemska postförvaltarne och
den allmänna opinionen så beqvämt kastats på det ^eländiga
svenska postkontoret i Hamburg» såsom syndabock, och detta
kunde icke den låta sig behaga, som nu blifvit ditsänd just
för att framkalla en förbättring. Således måste jag reklamera,
måste anmärka och undervisa, och gjorde detta första gången
alltid både artigt och ödmjukt, andra gängen tydligare bestämdt
och tredje gången med hotelse om anmälan hos styrelsen. Hvad
var naturligare, än att de lata, eller drumliga, alltså kallade
mig abråkmakare» V Redan den 12 Jan. 1857 måste jag uppå
styrelsens befallning förklara mig öfver anförda klagomål öfver
mina skrifvelser till kamrat i Sverige. Svårast var, när
styrelsen, såsom ej sällan hände, gaf oriktiga ordres, hvilka jag
stundom tåligt måste låta bulna tills bölden naturnödvändigt sprack.
Då en af dem, som skulle inför styrelsen förklara sig öfver
mina anmärkningar, sökte göra gällande att jag således vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free