- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
115

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

främsta prydnader i Gustaf III:s hof (Mina Samtida II: 155),
odödliggjord i Kellgrens dikt «Gratiernas döpelse», der hon var
en af «de trenne Behagen», ha vi beundrat en skönhetsbild,
så fullkomligt härmad efter naturen att «konsten gret af harm,
att ej ett enda drag var till att ändra eller rätta». Vid åtta
års ålder kornett, uppfostrad sedan i Strasburg, vid sexton år
löjtnant, vid aderton ryttmästare, bevistade han i sistnämnda
egenskap 1789—1790 årens fälttåg. Efter freden nästan
oafbrutet vakthafvande hos konungen, hvars förtroende han tidigt
vann, och som tycktes i honom ana en hjelteyngling, som den,
om hvilken Gustaf II Adolf yttrade, att under dennes befäl
var gardet hans bästa ((hufvudkudde». Han förde, ännu blott
adertonårig, konungens vakt vid det märkliga plenum plenorum
på rikssalen, då Ridderskapet och Adeln måste aflägsna sig,
och vid det icke mindre märkvärdiga plenum, då konungen
intog landtmarskalksstolen, äfvensom han hade uppdraget att
förvissa sig om (häkta) de förnämsta oppositionsledarne, af
hvilka den mäktigaste, riksrådet och fältmarskalken Fersen,
var hans nära anhörig. Han var, jemte Essen, tillstädes då
mordskottet träffade konungen och förde (enligt eget vitnesmål
i Svea Hofrätt) den sårade genom trängseln till de kungliga
rummen, samt kommenderade regementet de påföljande
dagarne, under regementsofficerarnes frånvaro. Mellan krigen
sysselsatte han sig med truppens bildning, manstukt och
ändamålsenligare öfningar, utarbetade ett tjenstgöringsreglemente,
som i flera hänseenden legat till grund för de nyare i samma
väg, utmärkt bland annat för en menniskovänligare anda i
afseende på de s. k. extrajudiciella kroppsstraffens tillämpning;
grundade först exercitiisqvadroner, som egt en så märklig
inflytelse på truppens användbarhet, och författade såsom
inspektör för kavalleriet ett större manöverreglemente samt deltog
såsom medarbetare i krigsmannasällskapets
(krigsvetenskapsakademiens) handlingar, till hvilket samfunds styresman han
sednare kallades. År 1803 tjenstgjorde han på en gång såsom
generaladjutant för arméen och för Stockholms garnison, var
under fälttågen 1805—1806 konungens generaladjutant för de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free