- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
118

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

aktgifvande på tidens fordringar och ett upplyst, sansadt
framskridande, bringa å bana och befordra förändringar af framtida
gagn för fäderneslandet. I sådant afseende var han bland de
verksammaste för den år 1840 antagna förändring af
statsskicket, hvars framgång han flera år förut beredt genom
skriften «Om Styrelsens organisation i Sverige», äfvensom hän, till
förebyggande af sådane händelser som den 20 Juni 1810
(riksmarskalken grefve Fersens mord på öppen gata), förordade
Martiallagens införande och, till lättade kommunikationers
beredande, talade för nya Trollhättekanalen, flera exempel att
förtiga. Hans föredrag såsom riksdagstalare var af en alldeles
egen art, utmärkt af vidsträckta kunskaper, snille, qvickhet,
fyndighet, lif, men som troligen icke skulle lyckas någon
annan. Han påminte ofta om Thiers, hvars föredrag sällan
äro egentliga tal, utan ett slags causerie med kammaren,
hvarunder han dock ofta vinner och hänför mera, än hans
medtäflare med den mest ordnade parlamentariska vältalighet.
Löwenhjelm var bland dem, som man helst hörde på
Riddarhuset, och ofta, efter långvarigt tröttande meningsstrider,
ljusnade åhörarnes anleten då landtmarskalken uppropade den
snillrike improvisatören, som vanligen gaf ny vändning åt ämnet
och ej sällan påskyndade frågans lyckliga slut.

Om han, genom en förundransvärd mångsidighet och
böjlighet af förmåga, tyckts liksom född till hvilken plats som
helst, han beklädt, så var detta vid hans styrelse af konungens
hofkapell och spektakler af flera skäl äfven fallet. Hans
kännedom af de yppersta mönster i- fransysk, tysk, engelsk och
italiensk dramatik, inhemtad icke - blott genom läsning, men
genom åskådning af deras utförande utaf Europas berömdaste
konstnärer; det ypperliga sätt, på hvilket han sjelf uppträdt
inom hofvet och sällskapskretsarne, i sceniska föreställningar,
och hvarigenom han blef icke blott konstnärernas chef, men
mästare och föresyn; hans förmåga att för en Du Puy, en
Hjortsberg, en Ahlgren, en fru Kuckman, alla artister af
första ordningen, kläda stundom misshagliga befallningar och
rättelser i qvickhetens och behagens lätta drägt, och ändtligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/8/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free