- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
120

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

Så långt Beskow, i någon förkortning. Ovanligheten att
sammanskrifva och kungöra, medan föremålet lefde, en sådan
«nekrolog», så till sägandes, och detta i samma nr, der hans
återkallande från embetet kungjordes, är icke mindre
anmärkningsvärd. Denna åtgärd hade sina orsaker. Det var kändt
att han betraktade det såsom en chican, såsom en oförtjent
förödmjukelse, att icke få dö på sin ärofulla post i Paris, och
rappellen såsom ett testimonium om ålderdomssvaghet och
oduglighet; och de funnos, som ansågo honom lynneshurtig nog
att lemna sin plats endast utföre en Tarpejisk klippa, eller
sensible nog att invärtes förgås under ett långsammare
nedstigande. Man ville skona den ärorike och sällsynt utmärkte
åldringen, och det var utan tvifvel ett drag hos konung Oscar
som bör ihågkommas och erkännas, att ,han föranstaltat om
detta sätt att mildra deconfituren. Andra utmärkelser hade
konungen inga vidare att lemna honom, ty L. egde dem alla
förut.

Till det, som i Beskows uppsats anfördes, kan förf.
naturligtvis icke lägga något nytt, men om Beskow der mestadels
beskref förhållanden som varit, kunde förf. likväl möjligen
interessera läsaren och göra rättvisa åt Löwenhjelms egen
mening om sin ännu fortfarande duglighet, genom att låta hans
egna bref till mig i de allrasista åren visa hvad han ännu var.
Att räcka till för allt och för alla, med en sådan
mångsidighet, uppmärksamhet, skyndsamhet, outtröttlighet och
skarpsinnighet, som dessa bvef ådagalägga, är icke någonting vanligt
hos en åttatioåring. Och derföre utgöra äfven dessa hans bref
ett «äreminne», och derföre må här några strofer ur dem
räddas ifrån förgängelsen. Så skref han till förf. t. ex.:

aParü i Dec. 1847. Nyligen var jag alldeles resfärdig
för att komma till riksdagen och expectorera mina motioner,
ja, mitt kajutrum var redan hyrdt på den Svithiod, som
hemfört min vän grosshandlaren Schwan. Men min underhandling
om vår handelstraktat vred sig helt oförmodadt till långmål
och jag har måst här qvarstanna öfver vintern. Dess vissare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free