- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
136

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Adeln: cd våra dagar är det mindre den svenska mannen än
den svenska jorden, som adlas. Vettet och jorden, de adlas
när de odlas. I hvilken betydlig mån Ridderskapet och Adeln
genom sina insigter och sina oförtrutna uppoffringar och
mödor i detta hänseende gifvit värdiga efterdömen åt landet,
det skall den svenska häfden sent förgäta;» — till
Borgareståndet: «Den fria tanken och det fria ordet äro gamla
stadsboer och sjelfva den himmelska sanningen, som är en
fremling öfverallt på jorden, har under betryckta tider inom
de fria städerna funnit det hèrberge och det skydd, som de
öppna fälten förnekat eller erbjudit ütan ändamål. Faran är
icke nu att hon skulle undertryckas, utan den att hon skulle
för mycket minnas sig sjelf och alltför litet det myckna, som
behöfver lefva både öfver och bredvid henne. Det svenska
Borgareståndet har aldrig varit så verldsborgerligt, att det
upphört att vara svenskt»... — och till Bondeståndet: «Den
sednaste riksdagens lagstifning vågade sig ut på stora och
genombrytande förändringar i landets hushållning; de hade
säkerligen icke blifvit vågade, än mindre genomförda, om icke en
stor sedlig nöd och en föga ringare borgerlig nytta hade
före-stafvat dem. Det har gått såsom det alltid går, när ett land
har mod att göra sådan rättvisa, som smakar bitter. Ett land
försakar aldrig en snöd vinning, utan att af ett sådant offer
skörda välsignelse. Bland alla de folk, som hafva fallit sent
eller tidigt under träldomens ok, bland alla de folk, hvilkas
namn äro utstrukna ur menniskornas hjertan, har intet enda
fallit genom sin gudsfruktan, sin laglydnad, sin endrägt eller
sin fosterlandskärlek, har intet enda fallit utan genom sitt
sede-förderf, sin gudlöshet, sin egennytta och sin sjelfupplösning.

Riksdagspredikan hölls den 23 af biskopen i Göteborg,
Björck, om «det folk, som i synnerlig mening är Herrans»
öfver texten (2 Mose-B. 19: 5): ccOm j nu hören min röst
och hållen mitt förbund, så skolen j vara jnin egendom för
all folk; ty hela jorden är min.» Throntalet — konung Oscars
sista throntal — var mer än vanligt långt. Det omnämnde,
utom hvad vi derom nämna i ett annat kapitel: Prins Oscars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free