- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
138

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

att amer än vanligt lyckliga förhållanden i landets inre och
yttre ställning synas båda gagneliga resultater af innevarande
riksdagens stundande verksamhet»; — och Bondeståndets
talman: att ((fäderneslandet uti jordbruk och näringar vunnit
måhända förr icke anade framsteg genom den Gudomliga
Fölsynens beskydd och dernäst genom konungens aldrig hvilande
omsorger att värna och hägna landet samt befordra tidsenliga
förbättringar uti statens inre lifsverksamhet, uti lagar och
författningar. Häraf alstras och lefver den tacksamhet, som
Bondeståndet uti enkla ord, men från hjertats djup, till sin ädle
konung har nåden och glädjen att i denna högtidliga stund
frambära.»

Denna scen var med skäl en glädjestund också för
konungen. Dessa varma tacksägelser inför thronen, från alla fyra
riksstånden, voro ett skönt vitnesbörd om konungens hela
verksamhet;* en återklang af den enthusiasm, som helsat honom
vid thronbestigningen 1844, men hvilken sedermera så
mången gång svalnat under mellantiden; och ett bevis att riket
nu befann sig i större flor och välmåga, än förut på långa
tider. Icke minst måste han lifvas af de sist anförda hjertliga
orden ifrån samma Bondestånd, hvilket så ofta röjt starkt
missnöje med honom personligen och hvars ledamöter mången
gång man och man emellan kallat honom «falsk». Men
stunden, den Strinnlund kallade ((högtidlig», var det ock i en annan,
i högre mening än någon då anade, ty hon var äfven den
sista, då denne konung öppnade svensk riksdag. Det var hans
farväl från thronen och rikssalen, detta sammanträffande, och
bar i sitt sköte icke de minst lysande strålarne af hvad vi
skulle kunnat kalla ((Konung Oscars klara aftonsol.»

Strinnlunds tal slöts emellertid med dessa varnande ord:
«Då det synes uppenbart, att en hastig och betydelserik
utvecklingsperiod för vårt land inträdt, dervid största omsorg
fordras vid att kunna tillegna sig och väl använda det goda,
men på samma gång undvika det onda9 som dermed vill
följa, sätter folket, nu som förr, sin lit till sin konung; och
Bondeståndet skall icke svika, så vidt på detsamma ankommer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free