- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
141

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

hela: hvarförutan ock ständerna sjelfva önskat fördelning.
Motionären, som tycktes icke hafva betänkt att han genom
sin motion lätt kunde utså frön till en framtida brödratvist,
fick också svar af kapitenen vid konungens Andra Lifgarde
C. O. af Funck, vid detta samma tillfälle. Motionen påstod
att nationens förpligtelser voro att bekosta underhållet^ för
konung, thronföljare och deras enkor, men icke vidare; ega
de enskilt familj, så finge de, liksom andra familjefäder,
sjelfve densamma underhålla. Funck genmälte att af dessa
satser skulle följa, att äfven anslag till Prins Oscars
förmälning skulle lemnas till konungens disposition, hvilket
han fann aldeles oriktigt och rättsvidrigt; först emedan en
konung med inskränkt makt genom en konstitution
förhindras att hafva samma rätt till sina barn som andra
familjfäder; såsom enligt K. F. § 45 förbjuden att insätta sina
söner i civilt embete med aflöning, eller i hertigdömen med
apanager, så att äfven dessa söner icke sjelfva hafva samma
frihet som privatas söner att förskaffa sig utkomst. Vidare,
under det andra söner, när de uppnått myndiga år, blifva
oberoende, skulle motionen sätta de yngre furstarne under
förmynderskap på lifstid. Det kan ock komma en dag, då
en arffurstes broder innehar thronen, och huru vänligt än
regent med arffurstarne må sämjas, vore det väl föga
tidsenligt att, under det man gör tillochmed qvinnan myndig,
göra alla ’furstar utom den regerande omyndiga. De äro
redan förut, äfven i rättigheten att ingå äktenskap, mindre
berättigade än andra myndiga män, ty de få icke gifta sig
utan konungens samtycke, och göra de det, så straffas de
icke blott (såsom t. ex. i Bayern och Würtemberg) med
förlusten af arfsrätt för sina efterkommande, derest ej
konungen efteråt ger sitt samtycke, utan de straffas ovilkorligen,
och de hafva en gång för alla »förverkat arfsrätt till riket
för sig, barn och efterkommande.» — Likväl blef motionen
remitterad. Uti Bondeståndet, der en likartad motion
blifvit väckt af Anders Eriksson, fann Mengel nödigt att en
behörig gräns gjordes i första hufvudtitelns anslag, och för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free