- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
155

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

språket betydde skinka, fick orten namnet skinkstaden af sin
stora mängd rökt öch »pökel»-kött; eller skulle ölets konung
Gambrinus, som ännu gör sig påmint äfven i
landtgebieter-nas, Alten och Neuen Gammes* benämningar, hafva någon
del äfven i stadens namn; de gamla Sachsarne kallade stor
skog Hamm eller Hamme, och en familj von Hamme
be-bygde tidigt den ort, utanföre nuvarande staden, som ännu
kallas Hamm, i början Hammaburg. Kom så Carl depi
Store och beslöt göra detta fäste till ett bålverk emot
nordens och österns germaniska och slaviska hedningar;
Ludvig den fromme upphöjde orten till erkebiskopsdöme och
ditsatte Ansgarius; då förefunnos ett kastell, en kyrka, några
hus för de andliga och diverse t små yrkesborgare, och sjelf
byggde Ansgarius ett Benedictinerkloster. Kort derpå,
840-talet, grusades allt, af Norrmanner och Däner: Ansgarius
ensam kom undan, med relikerna i famnen; flydde åt
Bremen, blef äfven der erkebiskop, förenande begge städerna
under sin enda kåpa. Den af kejsar Otto den Store år
965 afsatte påfven Benedict V tillbragte slutet af sin
lefnad i Hamburg. Utmärktast bland stadens erkebiskopar var
Adalbert, som 1046 undanbad sig påfliga tiaren, men var
mäktig nog att kunna verksamt bannlysa danakungen Sven
Estridson, för det han gift sig med sin blodsfränka,
svenskan Gunhilda. Staden hade i ellofte seklet tre stora fästen
(som gifvit anledning till de trenne tornen i dess vapen),
nemligen: erkebiskopsfästet Wiedenburg, Sachsenhertigarnes
residensslott på samma punkt som Carl den Stores
»Hammaburg», samt hertig Ordulfs borg, ämnad till ett slags
»styr-biskop», för att hålla erkebiskoparne vid marginalen.
Hertigarne residerade sedan i denna »Neue-Burg», men
erkebiskopen i »Altstadt». Såsom stadens andre grundläggare
anses grefve Adolf I af Holstein, som af Sachsenhertigen,
sedermera kejsaren, Lothar, 1106 fick »Nordalbingiska
herr-skaperna» i förläning. Han återbygde, bland annat, den
år 1082 förstörda domkyrkan. Adolf III skänkte åt
staden »Neueburg» till magasiner och handelshus, och förmådde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/8/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free