Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
den s. k. »kammarvagnen». Kistan var dubbel och fick icke
rum på denna vagn, hvarpå marstallets foreståndare skickade
den rymligare, s. k. »andra himmelsvagnen», och liket
jordades. Men en af det äldre likbärareskrået (ccReitendiener»)
hade bemärkt »förbrytelsen» och i de 7 reitendieners
privilegierade råd beslöts att inkalla marstallsföreståndaren till
polisen; ty i deras privilegier stod uttryckligen att
»himmelsvagn» icke finge begagnas, om icke hrr reitendiener också
anlitades till tjenstgöring. Brottslingen fick ganska riktigt
pliktacc.
Freischütz anmärkte den 14 November 1861 att till
den sednaste Böndagen hade ovanligt få bland stadens invånare
erhållit af polisen de vanliga tillåtelseblanketterna à 20 sch.
ct pr stycke, för att strafflöst på böndagen få fortsätta sina
bestyr. Bladet tyckte att »alla dylika blanketter kunde
afskaffas, och arbetet blifva fritt, äfven på böndagarne». Det
egendomligaste i denna historia synes oss vara, att i en
republik kan polisen, genom 20-skillingstillåtelser, suspendera
lagen om böter för arbete på sabbathen; och att det i
Hamburg var en ganska vanlig sak, att den, sflm på söndag ville
hålla sin handelsbod öppen eller förrätta annat öppet arbete,
på lördagen uppskickade de stadgade böterna till polisen,
och derigenom fick rättighet till arbetandet. Böterna hade
således i republiken förlorat karakteren af straff och antagit
karakteren af köpeskilling. Allt för pengar!
»Reform» och Freischütz förtäljde begge den 12 Maj
1858 att tre barberaregesäller, hvilka vägrat att vid en
kamrats dödsfall lemna det föreskrifna bidraget till hans
begrafning, blifvit af skråets patron dömda till sex månaders
förvisning från Hamburg. Gesällernas vägran berodde
derpå att den aflidne redan före sitt insjuknande låtit visera
sitt pass för att vandra vidare, och således utträdt ur
Ham-bnrgska förbundet. Reform lät förstå att inom skrået
hemliga krafter varit i verksamhet för att, vid då rådande
notoriska brist på barberaregesäller, sätta dessa tre vägrandes
mästare i förlägenhet; ty eljest hade, om man förut till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>