Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
stern Günther, som fann att om 1809 års interimsstyrelse
kunnat gå an, så vore dock en sådan regering numera,
efter föreningen med Norge, fullt olämplig, och antoge man
grundsatsen att thronföljaren bör få regera, då konung är
hindrad, så borde man icke förbise att äfven kroüprins
skulle möjligen kunna vara hindrad på samma gång. Att
ännu en gång vidtaga samma »revolutionära utväg», .som
1812 och 1K14, hoppades han icke komma i fråga.
Printzensköld instämde med Günther. S. Troil fann af det
svulstiga språket i utskottsmemorialet att författarne haft
svårt att framställa sina skäl; grefve Björnstjerna att
utskottet bortkastat köttstycket, för ett gripa etter skuggan;
frih. Paykull; grefve C. G. D. Mörner att som man icke
alltid med full visshet kan beräkna att alla 20
interims-regenterna äro sjelfständiga män, så erbjuder den formen
föga säkerhet emot utländska intriger: att vår östra granne
betraktade denna regeringsform svag, visade han,* då han
just under den tidpunkten började operationerna vid norska
gränsen (Mina Samtida VII: 138), och E. O. Knorring
instämde med honom. Utskottet försvagades af grefve
Lagerbjelke, för formernas skull, ehuru han fann 20-manuarådet
olämpligt; Dalman, som trodde att genom införande af
»Prinsregering» skulle en särskild successionsordning för
prinsar af K. huset inrymmas i regeringsformen, hvilket
vore utan exempel i andra konstitutionella länder; Frih. C.
A. Raab, som påstod att först 1854 hade
konstitutionsutskottet framkastat idéen att uppdraga prinsarne regentskapet
efter anciennetet och icke efter förtjenst, och som ansåg att
man aldrig borde betaga ständerna rättighet att utnämna
en prinsregent; Carleson, som icke ansåg omöjligt att i
framtiden en herrsklysten prins kunde försöka att med stöd
af denna lag rycka regeringen till sig, och som äfven
fruktade att en sådan regerings säte skulle kunna förläggas
utom Sverige; och Lars Hierta, som fann motståndarne
hafva öfverdrifvet utmålat 2O-mannarådets brister.
Ater-remiss begärde D. G. Bildt, som fann 2O-mannarådet in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
