- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
218

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

efter ordalydelsen, men på ett förnuftigt sått; att inga
olägenheter spordes af interimsregeringen år 1852 förklaras
deraf att inga vigtigare ärenden förekommo och att de
svenska ledamöterna, enligt förut träffad öfverenskommelse, sade
ja till de norske ledamöternas beslut i norska ärenden, och
de norske i svenska på samma sätt; men D. Ogillade att
utskottet gått längre än konungens proposition, genom att
åt kronprinsen uppdraga »full konungslig makt och
myndighet.» Grefve Anckarsvärd kunde allsicke finna grundlagens
helgd förnärmad och ansåg fullkomligt välbetänkt, att
kronprinsen finge regera med full makt. Grefve Frölich tyckte,
att som våra grundlagar tyvärr öfverflöda at ovigtiga
regle-mentära föreskrifter, kunde vi gerna nu rentut säga: »vi
veta alla att vi åsidosätta en eller annan §, men som d^k
icke har att göra med de stora principerna.» Stjernsvärd
väckte motion om fördubbling af kronprinsens apanage. —
Uti Borgareståndet tyckte Björck att utskottet bygde på
antagandet att konung hade rättighet att för någon tid
abdikera, hvilket vore falskt, hvadan ban icke kunde bifalla.
Falhem ville äfven afslag och betonade att den makt, som,
iföljd af opinionens påtryckning, kunde komma att läggas
i kronprinsens händer, måste noga begränsas. Henschen
motsatte sig Björcks yttrande att Talemannen borde vägra
proposition. Ekholm ansåg förslaget farligt och
grundlagsvidrigt, och begärde återremiss- för att åtminstone få
utskottsförslaget reduceradt till »K. Mt:s» (således icke »full)
makt» etc. Gråå ansåg interimsregering icke farlig, men
inskränkte sig att med Ekholm begära återremiss.
Hessel-gren ogillade. Men för förslaget talade Schwan, som
klandrade förutgångna interimsregeringars vård om våra unionella
förhållanden; Stolpe som dock icke gillade utskottets
motivering, Tauson, Brinck som ansåg interimsregering kunna
blifva ganska vådlig, Rinman som ansåg regenten behöfva
full makt, Lallerstedt som fruktade interimsregering,
Almgren, Stenqvist, som likväl icke gillade utskottets »försök
att vränga grundlagarne», Rudling, Wallenberg, som dock
ville ha alla 4 ståndens öfverensstämmande beslut, Frick,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free