- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Åttonde delen. Oscar I:s sista regeringsår och riksdag, vicekonung och prinsregeringar, 1856-1857 /
223

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

allgode Guden, att han i sin visdom och nåd ville låta E.
M:t återvinna helsan och återgifva E. M:t sin fordpa kraft.
Nådigaste konung! Ni har vakat och arbetat för de tvenne
brödrafolken, vakat i tider fulla af oro och bekymmer och
följderna deraf hafva icke uteblifvit. .. Folket vet, att ni
såsom en sann Christen böjer Eder under Guds faderliga
vilja, att Ni ej glömde honom i helsans dagar och att Ni
hos honom, som pålagt bördan, söker kraften att henne
bära. Ni skall, det är vår tröst, finna hvad Ni söker.
Nådigste konung! När Edra-tankar dröja vid Norge och dess
Folk, var då förvissad om, att detta folk älskar och
välsignar E. M:t, att från hjertan här uppstiga böner för Er
till Allfadrens thron. Gud styrke Eders Majestät, Hans
välsignelse hvile öfver Eder, H. M. Drottningen och det
kongliga huset!» —

Så var nu spiran evärdeligen fallen utur Oscar den
Förstes hand, och vanmaktens, tankebristens skuggor lade
sig allt tätare öfver hans utmattade ande och hans
utmerg-lade stofthydda, fastän det dröjde ännu, innan de sistnämnde
åtskiljdes. En karakteristik af denne konung, på grund af
personlig bekantskap, må förf. få försöka, när anteckningarne
hinna till den tidpunkt (1859), då grafvens dörrar
igen-slötos öfver honom. Hoppet om hans återställande till
helsan förefanns numera visserligen icke hos honom sjelf: en
högt uppsatt diplomat, som af kronprinsen-regenten på hösten
anmodades att ingå uti ett nytt kabinett, och för aftalet
härom hemrest på kort tid till fäderneslandet, svarade mig
i Oktober, på återresan, muntligen, i Hamburg på frågan,
huru det dock verkligen förhölle sig med koifungen, efter
ett kort besinnande: »Sjelf ser han det svart» — ett ord,
hvilket man endast med full föresats nyttjar i stället för
det mera vanliga »mörkt».

Emellertid fortfor konungen hela den hösten att åka ute
i öppen vagn, esomoftast, ja stundom flera gånger om dagen.
Han helsade mekaniskt på förbigående, så som förr, och
Drottningen, som satt vid hans sida, gjorde allt för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:41:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjcminnet/8/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free