Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
minuter och än längre, hvarefter det afbrutna samtalet
fortsattes, såsom om det icke varit afbrutet. Det egendomliga
uttrycket dervid i hans anletsdrag, och särdeles i blicken, det
krampaktiga tillstånd eller de ofrivilliga rörelser, som derunder
stundom egde rum än i ett, än i ett annat muskelparti, gjorde
det sannolikt att denna tidtals oftare påkommande
tankspriddhet hade sin orsak i ett börjande lidande uti hjernan.
Under loppet af 1851 blef helsan allvarligt vacklande,
hjertrörelsen fortfarande oregelbunden, matsmältningen störd*
lefvern förstorad; och äfven hjernan visade ökade tecken till
en trötthet, som fordrade hvila och påkallade resan till
Kissingen 1852. Efter sin svåra typhoidfeber, mot slutet af
sistnämnda år, tillfrisknade konungen dock så, att för framtiden
kunde läkarne hoppas en ostörd helsa. Men de politiska
förhållandena (Krimkriget) nödgade honom till att allt för snart
och för mycket åsidosätta omsorgen för egen person, för att
arbeta för land och folk. Vi ha redan nämnt att han t. ex.
17 April 1855 hemsöktes af en näsblod, som varade en hel
timma. På de senare åren visade sig en tilltagande svaghet
i benens muskler, med osäkerhet i rörelsernas kombination;,
och straxt efter nyåret 1857 blef helsan vacklande på ett
oroande sätt med tydliga blodcongestioner åt hufvudets
ädlare-delar, benen började svigta under kroppens tyngd, svindel
inställde sig vid hufvudets rörelser, med kräkningar, minskad
arbetskraft och ofrivilliga muskelryckningar. Att hans venstra
axel redan från yngre åren företett ryckningar, dem man länge
antog för ett kokett manér, torde härvid icke helt och hållet
böra förglömmas. Den medvetna oförmågan att fullgöra sin
konungsliga pligt alstrade nu hos honom en djup melankoli,
så att han straxt i början sjelf uttalade åsigten om sjukdomens
obotlighet, hvilken åsigt läkarne, ehuru de delade den, icke
ville öppet uttala.
Professorerna Huss och Malmsten deltogo, ända från
sjukdomens början 1857, med Liljewalch i dess behandling; de
norska professorerna Conradi och Heiberg blefvo, i anseende
till Payes frånvaro på en resa, från Norge kallade till Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
