Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
arbetade icke förgäfves: glänsande var den målning, ban i sitt
tlirontal 1856 kunde uppcfoaga för Ständerna, och af en större
och djupare ingripande vigt än någonsin voro ock de
mångfaldiga frågor, som vid denna riksdag afgjordes. Han stod pä
sin äras tinnar.
Men just nu, på den mest glänsande höjden af hans
regeringsperiod, kom vanmaktens förödmjukelse. Det var mot
slutet af vintern, -i första vårmånaden af 1857, hans
arbetskraft började aftaga, hans själs lifliga verksamhet att vecka
för vecka fördunklas. Våren fann honom redan med brutna
krafter: — snart kunde han endast med mattade sinnen, liksom
ur ett tilltagande fjerran, deltaga i sina käraste planers
utveckling, — småningom lade sig vanmaktens töcken stilla men
oemotståndligt öfver hans väl villige ande. I mera än tvenne år
måste han undergå denna ständiga torture. innan han d. 8 Juli fick
sucka ut, i sin älskade makas famn. Den konung, som. mera
lycklig än de flesta bland hans samtida Regenter, lyckats freda
sina riken från yttre strider och uppnå en dittills okänd höjd af
välstånd och förkofran, skulle deremot brytas i sin fulla kraft
och hemfalla åt en olycka, svårare än döden, åt en maktlöshet
till kropp och själ. ett oförmågans sjelfmedvetna fångsel, långt
innan denne själ fick i en efterlängtad död öfvergifva denna
kropp. Det är så, som litenheten af all jordisk storhet bevisar
sig. Var det ett försoningsoffer, han var skyldig för något, i
en tidigare period, som han af mensklig svaghet förbrutit V
Med denna allvarliga fråga äro vi inne på kapitlet om
konung Oscars motståndare, och äfven dessas påståenden måste
oväldigt om förmälas. De flesta af dem voro
gammalkonservativa, som tyckte att han i politiskt hänseende gifvit sig ut
på en alltför mycket sluttande plan, och skulle föra landet
i förderf; eller brushufvuden, som icke tyckte om hans
betänksamma tvekan och som de sade "halfheter"; eller
missbelåtna militärer, som under vapen- och faltöfningar blifvit strängt
räfsade af den då oblidkelige öfverbefälhafvaren samt officerare,
som avancerat mindre fort, än de haft lust till. En mycket
allvarsam beskyllning ha vi redan nämnt uti det föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>