Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
förmaket afvakta den utsatta tiden. Han mötte då i
slottstrapporna W. F. Dalman i hvit halsduk, och kommande från
konungens våning. När saken straxt derpå i konseljen
förekom, var konungen redan färdig med sin åsigt och sitt
beslut. Att han vid början af sin regering konfererade med
Lars J. Hierta, var också ett af de gammalkonservativa
ofta upprepadt påstående. (Jfr Mina Samtida VII: 228).
De kallade ock Jonas Wærn konungens egentliga
tvångströja vid sanctionen af lagen om lika arfsrätten; och huru
föga de då litade på konungens löften, såg man vid ett af
de första riksmötena, då grefve Henning Hamilton fått
konungens uppdrag att öfvertala dem att icke hindra bifall till
den af 3 stånd redan antagna förändringen att utskotten
skulle sjelfva få välja ordförande. Grefven samlade dem på
adelsklubben, och tog in med sig i ett iure rum ett par
dier tre i sender. Till Kääf af Småland sade han att
adeln skulle ingenting förlora på att göra konungen till
viljes (hvarmed endast åsyftades att hindra oppositionsbladen
ytterligare uppreta sinnena emot adeln), ty konungen »kulls
nedan icke sanctionera beslutet. "Hvem garanterar adeln att
konungen icke gör dettafrågade Rääf. — "Jo, det kan
jag göra, svarade H., ty innan jag åtog mig detta uppdrag
att tala vid herrarne, begärde och fick jag kungens hand
och löfte, att han ej skulle sanctionera. ~ — *Ja, svarade
ßääf, hvad denna kungen lofvar, det litar jag ej på" —
och riddarhuset u/dog förändringen. — Pöbeln i Stockholm
inbillade sig 184 8 att konungen icke ogerna skulle sett
om ban blifvit för alltid af med Hartmansdorff, och detta
prat uppkom särdeles sedan H. M:t i Storkyrkobrinken "den
första Marsdagen" befallt polismästaren att lösgifva de
häktade. Aristokrater ansågo såsom konungsligt smek för deu
liberala rabulismen att Sandströmer, Genberg och
Gripenstedt — bland hvilka den mellerste varit mycket ifrig på
reformbanketten hos De la Croix 18 Mars — blefvo
statsråder, och dessa 3 gåfvo sedan form och karakter åt
konungens system för den närmast följande tiden.
Mina Samtida. IX. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
