Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]Hf)
sinning mognade hans beslut och gaf dem kraft. Om han
någon gång vid dem visade sig dröjande, om han i
afgö-randets stund kunde tveka, så kom detta af hans
samvets-grannhet och stora fruktan att misstaga sig. Han ville, så
långt hans insigt och förmåga sträckte sig, göra alla rätt."
Hans motståndare — och huru skulle en sådan man
kunna undvika sådane — tillvitade honom långsinnthet,
oförsonlighet, och åberopade ett uttryck af fadren: "han förstår
icke att förlåta** såsom bevis för denna oförsonlighet. Men
utom det att man icke bestämdt lärer kunna bevisa,
huruvida Carl Johan sagt "glömma" eller "förlåta", utom det
att Carl Johan måste ha fällt de orden under sonens
tidigare år innan Oscar besteg thronen, så bör man ock känna,
hvad man icke känner: de omständigheter, under hvilka de
fälldes af den hetlefrade fadren — som icke just var mycket
hjertnupen sjelf emot <len ende sonen. Att Oscars minne
satt länge qvar, i allt, veta vi förut; att han icke tyckte
om att vara mycket tillhopa med den, som låtsade glömma
hans plats, var både naturligt och rätt. Thomander, som
i de första åren af Oscars regering erhöll täta och timmar
långa audienser, och, sittande bredvid honum i soffan, fick
vidt och bredt deducera sina idéer, erfor detta; ty sedan,
vid ett dylikt tillfälle då konungen bekämpat Th:s mening
och slutligen sagt att hellre skulle han abdikera än gå in
på sådant, Thomander med närgången hand klappat
konungen på axeln och under sin vanliga skelande blinkning
yttrat: "Åh, E. M:t, pastoratet är allt godt att ha, ändå!"
— var det för altid slut med dessa långa, förtroliga
samtal. När Th. dädanefter fick företräde, mottogs han och
qvarhölls straxt innanför dörren och behölls ej längre qvar
än nätt och jemnt nödigt var. Detta hindrade icke att
sedermera, när Th. längre fram råkade ut för en obehaglig
rättegångsanläggning, som kunnat blifva hotande för hans
position och anseende, konungen personligen rådplägade med
flera sakförståndiga tillochmed motståndare vid riksdagen,
huru man skulle kunna komma Th. till undsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
