- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Nionde delen. Kronprinsen regent - Carl XV konung. Tiers-état och foilktribuner, 1857-1860 /
166

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lm

Och i alla fall visade sig det milda, menniskoälskande
hjertat i Konungens hela väsen. Han gaf gerna. Han
förlät gerna. Han sade i början af sin sista sjukdom
uttryckligen att han glömt alla oförrätter. Han tog således ingen
oförsonlighet med sig i grafven, och man kan icke citera
exempel på att han missbrukade sin makt, för att
någonsin hämmas. Rättrådig, flärdlös och mild styrde han sina
folk; rättrådigheten var den första af hans konungsliga
egenskaper, den första i hans valspråk: "Rätt och Sanning."
Hans yttersta bemödande var att altid, efter bästa förstånd
och samvete, göra det rätta. Med djup känsla af de
pligter, som tillhörde hans konungsliga kall, arbetade ban utau
rast att uppfylla dess fordringar. Han älskade icke
herrskareglansen och sträfvade ej för personlig ära. Den
enkelhet, med hvilken han uppträdde genast i början af sin
regering, erinrade om äldre tiders okonstlade seder. Hans
förstånd var ljust, hans hjerta känslofullt, hans gudsfruktan
varm och uppriktig. "Med synbar glädje såg han
söndagens högtid återkomma, ödmjukt böjde sig inför
konungarnes konung hans hjerta. Den gudstjenst, som hvarje
helgedag skulle hållas i hans rum, försummade han aldrig;
om nödvändigheten bjöd att förkorta den, föreskref han
bestämdt att syndabekännelsen icke skulle uteslutas. Det
sårade honom djupt om han hörde någon angripa hvad heligt
är, eller den tro vi bekänne, och han tillrättavisade då
med allvar och eftertryck."

Svenska landsortstidningarne — man kunde säga
enstämmigt — omtalade hans frånfälle med vördnad och
tacksamhet för "hans upplysta regeringsverksamhet och
mennisko-vänliga hjertelag"; och det utan afseende på tidningarnes
olika politiska ståndpunkt.

Sonen-Efterträdaren sade i klagodagsplakatet, som
utfärdades 22 Juli: "Vi sörje en Fader, hvars ömhet aldrig
förnekade sig, hvars visa råd städse skola utgöra ett
rättesnöre för Våra handlingar. Ur hans kärlek titt folk och
land hemtade Vår egen sin första näring, och den har un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/9/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free