Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Magdeburgs förstöring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 18 -
väl använda, afsände konungen general Didrik Falkenberg att
med råd och dåd tjena prinsen.
Stadens magistrat utnämnde Falkenberg till kommendant,
då Pappenheim ryckte an och inneslöt staden, sedan han för-
gäfves sökt att genom öfverlöpares förräderi bemäktiga sig den-
samma. Med Pappenheim förenade sig Tilly och nu först
börjades en formlig belägring af Magdeburg, om hvars egande
de kejserliga voro i hög grad angelägna.
Knappast hade Tilly visat sig utanför Magdeburg och
mönstret de församlade belägringstrupperna, förrän han i en
hotande skrifvelse uppfordrade prins Kristian Wilhelm att un-
derkasta sig den af kejsaren i restitutions-ediktet gifna befall-
ningen att utan dröjsmål öfverlemna staden.
Prinsen vägrade likväl detta helt och hållet i ett med kraft
och beslutsamhet författadt svar.
Härefter blef väl den egentliga belägringen af åtskilliga
orsaker någon tid fördröjd, men med april månads ingång
lät Tilly börja densamma med mycken drift.
De bestörta magdeburgarne hade alldeles inte väntat detta,
emedan de föreställde sig, att Tilly icke hade någon tid att
förlora utanför deras stad, såvida han ville tillintetgöra Gustaf
Adolfs planer mot kejsaren.
För att uthärda eller afvärja en belägring voro ganska få
och obetydliga anstalter vidtagna.
En så vidlyftig och oregelbunden fästning, som Magde-
burg då för tiden var, fordrade ojämförligt mera manskap samt
långt större förråd på lifsmedel och krigsförnödenheter, än som
vid detta tillfälle stodo till buds. Fästningsverken befunnos i
uselt tillstånd och utanverken voro till en del så aflägsna, att
de ej kunde försvaras, antalet af de reguliera trupperna steg
ej till mer än 2000 man fotfolk och 250 man kavalleri.
Faran var likväl nu för handen och i följd däraf förenade
sig rådet, borgerskapet och militären för att göra allt, hvad de
kunde, för stadens försvar.
För detta ändamål vidtogos nu de bästa anstalter och om
alla dessa blifvit med noggranhet fullföljda, så är det utan
tvifvel, att fiendens hela makt skulle hafva krossats af det kraf-
tiga modet och den beslutsamma ihärdigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
