- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
29

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Pistolsmedens dotter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själf lärt att göra goda ryttarpistoler. Men huru skickliga
dessa arbetare än voro, lämnades dock inte en enda pistol ut,
hvilken inte först varit under Meijers egna händer.

Innan vapnen blefvo förklarade färdiga, lämnades de där-
för in i ett litet rum, där Meijer själf satt och dit ingen utan
hans gifna tillstånd fick tillträde. Där preparerades vapnen
och man sade, att hvar och en, som fick en dylik preparerad
pistol, blef »hård,» det vill säga osårbar.

Det var under denna tid och äfven långt senare ett all-
mänt tal, att krigare kunde göra sig hårda och detta troddes
ofta bero på vapnen.

Den passauiska konsten, eller som man kallar »att göra
sig hård», det aren uppfinning af vidskepelsen,som ännu i slutet
af adertonde och början af nittonde seklet funnit sina försva-
rare och anhängare. Den, som känner denna konst, skall inte
kunna såras hvarken af skott eller af hugg eller på hvad annat
sätt som helst. Ingenting skall kunna skada en sådan männi-
ska, så vida man inte skjuter på henne med en kula af silfver
eller guld, förtäljer sägnen.

Hos greker och romare hyste man redan i äldsta tider
förtroende till denna härdning. Man kunde inte föreställa sig
att hjeltar, som i drabbningar ofta hade undgått döden, endast
hade sin tapperhet och sin lycka att tacka därför. Däraf upp-
kom den tanken, att de blifvit härdade af vissa gudomligheter,
med hvilka de på något sätt stodo i förbindelse och af dem
voro synnerligen älskade och skyddade. Hjeltarna själfva funno
denna tro, om de också inte alltid närde densamma, mycket
fördelaktig för sig på den grund, att folket i anseende till
deras förbindelse med gudarna visade dem så mycket större
vördnad och själfva ådagalade tapperhet i striden, ju mera det
var öfvertygadt om, att det under en sådan anförare säkert
skulle segra.

Denna tro försvagades icke en gång, när de blefvo slagna
eller om en hjelte sårades, äfven om han ansågs vara osårbar;
emedan man trodde, att såret var en verkan af någon gudom-
lighet, som hade understödt fienden.

För hjelten var det emellertid fördelaktigast, om inte blott
hans folk utan äfven fienden trodde, att han var »hård.» Ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free