Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Pistolsmedens dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___ 2 t ___
rat honom, att svärdfejaren vore invigd i denna konst och han
bad honom därför att däri blifva undervisad.
För att göra svärdfejaren sig bevågen, gaf han honom
genast en present och försäkrade honom tillika om sin fram-
tida tacksamhet, om han ville visa honom denna vänskap.
Presenten och det gifna löftet voro ganska kärkomna för
svärdfejaren, som därför lofvade officeren att göra honom »hård.»
Men han förbehöll sig tillika såsom ett oeftergifligt villkor, att
allt, hvad han föreskref, skulle till punkt och pricka efter-
lefvas. - Officeren lofvade naturligtvis detta gärna.
Svärdfejaren gjorde och öfverlämnade nu åt officeren en
värja, under förklaring, att han i handtaget lagt det, som skulle
göra honom »hård» och osårbar. - Han tillade, att denna värja
skulle betrygga hans lif, så länge han nyttjade henne och att
han kunde modigt gå alla faror till mötes utan fruktan att bli
sårad eller dödad. Men han fick inte öppna knappen på värj-
fästet, så länge han igenom värjans ägande ville vara osårbar.
Ty på samma gång han lossade denna knapp, skulle den däri
inneslutna kraften försvinna.
Officeren lofvade att rätta sig därefter och gick från svärd-
fejaren under betygande af sin uppriktiga tacksamhet.
Full af mod och förlitande sig på sin värja tågade han
nu i fält.
Han utmärkte sig vid alla tillfällen genom sin utomor-
dentliga tapperhet och beslutsamhet. Ingenting kunde komma
hans mod att svikta, äfven om den största lifsfara var för
handen; han sökte snarare själf farorna och utmärkte sig vid
hvarje träffning eller skärmytsling såsom en af de tappraste
officerarne i arméen. Ty han var alltid säker på, att hans värja
gjorde honom »hård» och att han för den skänk, han gifvit
svärdfejaren, skulle utan fara för sitt lif kunna skörda lagrar.
Hela arméen förvånades så mycket mer öfver hans tapperhet,
som några andra officerare hade, medan han ännu var i stånd-
kvarter och icke hade sin nya värja, trott sig hos honom för-
märka spår till fruktan, så ofta man talade om uppbrottet till
Tyskland. .
När Danmarks konung måste med förlust och nesa draga
sina trupper tillbaka från kriget, var - A. öfverhöljd med lager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
